Internationalen har tidigare skrivit om den långtgående konflikten i Göteborgs containerhamn, som blossade upp igen i januari, då Hamnarbetarförbundets avdelning Hamn4an genomförde en punktstrejk i protest mot att de upplever att arbetsgivaren APM Terminal kör över deras fackliga rättigheter, och inte respekterar frågor om arbetsvillkor och arbetsmiljö.
APM Terminal hänvisar till att de har kollektivavtal med en annan fackförening, Transport, och därför inte vill behöva förhålla sig till Hamnarbetarförbundet, trots att det är de som är majoritetsfacket med flest medlemmar i hamnen.
På måndagen gjorde arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) ett uttalande som tolkas som ett stöd för arbetsgivarsidan i konflikten, då hon förklarade att hon ska låta Medlingsinstitutet se över konfliktreglerna. Detta efter påtryckningar från Näringslivet.
”Jag förstår att man är frustrerad som arbetsgivare när man tecknat ett kollektivavtal men ändå utsätts för stridsåtgärder”, sa Ylva Johansson.
Internationalen har talat med Hamn4ans ordförande Peter Annerback, för att höra hur han ser på denna utveckling.
– Jag ser det egentligen bara som ett sätt att ducka frågan. Jag vet inte hur man ska tolka det annars. Jag ser det som ett sätt för arbetsgivarparten att sätta tryck på systemet och kanske även sätta tryck på oss så att inte vi ska konflikta, säger han.
– Men att Medlingsinstitutet undersöker detta är ingenting som kommer att skrämma oss till att sluta konflikta.
Hur ska ni gå vidare själva?
– Det kan jag inte säga i dagsläget. Nu är det övertidsblockad fram till den sista februari. Sen vet inte jag, säger Peter Annerback.
Konflikten handlar i grunden om att Hamnarbetarförbundet vill bli respekterade som fackförening, förklarar han.
– Det är grundorsaken. Men jag är inte säker på att man respekterar någon fackförening på APM Terminal.
Hamnarbetarförbundet är en fristående fackförening som inte erkänns av LO-kollektivet eller arbetsgivaren. Det hela började 1972 med att Transports ledning uteslöt 900 hamnarbetare i Norrland för att de vägrade att upplösa sina avdelningar och uppgå i så kallade storavdelningar, fackliga organisationer som de inte längre skulle ha kontroll över. För att ändå ha en klubb startade de, tillsammans med andra som var missnöjda med toppstyre och byråkratisering i Transport, den nya fackföreningen Hamnarbetarförbundet.
Per Leander