Vi lever i en tid när alla nyheter som inte är katastrofalt negativa kan uppfattas som åtminstone en liten smula positiva. En nyhet som trots allt sände små vågor av glädje genom hjärnbarken, var den som kom efter söndagens omtagning av presidentvalet i Österrike. För även om den tidigare ledaren för De Gröna, Alexander Van der Bellen, inte är något fantastiskt val ur vänstersynpunkt, så är han tusen gånger bättre än högernationalisten Norbert Hofer från FPÖ. Och till skillnad från i maj så vann han den här gången med en viss marginal.
Så istället för tidningsrubriker som basunerar ut att vi har fått den första högernationalistiska statschefen i Västeuropa sedan efterkrigstiden, talas det nu i media om ett ”svidande bakslag för Europas högerpopulister”. Men hur svidande är det? Alexander Van der Bellen kallar själv sin seger för ”en signal till hela Europa”. I sitt segertal sade han: ”Vi har visat att väljarna vill ha ett öppet, liberalt och tolerant samhälle som skyddar minoriteter.” Han menar att valresultatet visar att de gamla idealen från den franska revolutionen fortfarande spelar en roll. Samtidigt kan liberalismens dödsrosslingar höras över hela Europa.
Missförstå mig rätt. Jag är glad över att Alexander Van der Bellen vann. Men hans seger gör mig inte särskilt mycket mer avslappnad när det gäller läget i Österrike och Europa. Presidentvalet kom egentligen att handla om EU eller inte EU. Den här gången vann de väljare som vill stanna i EU mot väljarna som främst röstade på Norbert Hofer för att han ”lyssnar på väljarna” och inte tillhör det politiska etablissemanget. Med ungefär 53 procent mot ungefär 47 procent. I ett val till en post som mest är symbolisk.
Men vad händer i nästa allmänna val? Visst säger Alexander Van der Bellen att han vill jobba för ett mer jämlikt samhälle där skillnaden mellan fattiga och rika minskar. Men kommer han verkligen att på något som helst vis kunna eller vilja påverka den förda politiken? Ingenting kommer att förändras på riktigt i Österrike så länge de styrande tror att det är rimligt att fortsätta med den lealösa mittenpolitik som inte gjort någonting bättre för de många människor i Österrike som oroar sig för arbete, pension och tillgång till adekvat sjukvård.
På Facebook tackade Norbert Hofer de som lagt sin röst på honom. Han uppmanar österrikarna att hålla samman: ”Vi är alla österrikare, oavsett, vad vi bestämde oss för vid valurnan.” Nu ryktas det att högernationalisten siktar in sig på att bli ny partiledare för FPÖ. Så vad händer om ingenting förändras och Norbert Hofer fortsätter att ”lyssna på folket”? Den utvecklingen gör mig mörkrädd. Därför upplever jag söndagens resultat mest som ett bräckligt staket vid kanten till avgrunden.
Emma Lundström
Tidigare i Internationalen:
Glädjen över segern i Österrike riskerar att bli kortvarig
Livet: avstigning för samtliga passagerare
Krönika: Iakttagelser ur ögonvrån