Vita hjälmarna bär bort en av de 20 som dödades efter regeringsstyrkornas bombningar mot det rebellkontrollerade området Seif al-Dawleh i Aleppo lördagen den 19 november. Foto: Vita Hjälmarna
Faller Aleppo nu? Vi vet inte. Men de nya massiva bombningarna som inleddes timmarna efter Trumps valseger i USA deklarerade för världen att vi kan stå inför en ny axel i världspolitiken.
För Trump och Putin utgör regionala och lokala despoter stödjepunkter för egna imperieintressen oavsett dessas bestialitet och brott mot mänskligheten. Det är förstås i princip ingenting nytt, amerikansk imperialism och sovjetisk stalinism på sin tid eller storrysk maktpolitik idag, har alltid utnyttjat lokala, ofta blodiga marionetter. På USAs avlöningslista har tyrannerna passerat revy från militärdiktaturernas Latinamerika till Suharto, Thieu, shahen och saudiska envåldshärskare, för att nämna några. Putins regim stödjer sig inte bara på ryska oligarker utan på härskare av Kadyrovs typ i Tjetjenien, Kamirov tills dennes död nyligen i Uzbekistan och Nazarbajev i Kazakstan – för att inte tala om Bashar al Assad i Syrien. Det nya nu kan vara att USA, efter att en tid ha poserat som vän av demokratiska rörelser världen runt, ingår en outtalad pakt med den ryska härskareliten mot folkliga utmaningar av arabiska vårens typ.
Förevändningen är att tillsammans bekämpa islamistisk terrorism, från Afghanistan över Kaukasus till Mellanöstern. Men att det handlar om just förevändning för att skydda egna geopolitiska intressen vittnar att USAs främsta allierade just är gulfstaternas fanatiska regimer och Putins bundsförvant den islamiska diktaturens Iran.
De breda folklagrens strävan efter demokratiska fri- och rättigheter och bättre levnadsvillkor kolliderar mot både lokala despoter och deras internationella uppbackare. Just vad det syriska folket fått genomleva de senaste åren och Aleppos invånare nu riskerar att krossas av.
Under sådana förhållanden är det demokratiska folkliga rörelser och civilsamhället runt om i världen som kan stå för en strimma av hopp, upprätthålla livlinor, ge humanitär hjälp och pressa sina regeringar att söka blockera de krigförande regimerna.
Så miserabelt då, att delar av den gamla vänstern i Europa och på andra håll i detta fall gör gemensam sak med Assad-diktaturen och dess uppbackare. Föreställningen är att den syriska diktaturen och Putinregimen utgör någon slags motvikt mot USA-imperialismen. Det vill säga samma typ av motiv som fick många kommunister på sin tid att överskyla eller rentav stödja stalinismens förbrytelser och massmord. Ungern, Polen och Tjeckoslovakien… varhelst sovjetiska stridsvagnar krossade demokratiska arbetaruppror ursäktades de eller applåderades av den Moskvatrogna vänstern. Ljubljanka, Gulag, Moskvarättegångarna och den Stora terrorn med hundratusentals, ja miljoner mördade, beskrevs som bara borgerlig västpropaganda.
Det är närmast ofattbart att vi ska behöva uppleva detta igen. Är Pol Pots folkmord – inledningsvis så förnekat av delar av vänstern – nu bara bortglömt?
Med all rätt ska en radikal vänster söka genomskåda och ha garden uppe mot borgerliga media och västpropaganda. Men i lika hög grad förhålla sig kritisk och självständig gentemot den stormrika oligarkmaffian i Kreml, Peking och på andra håll.
Vår utgångspunkt kan endast vara de ord som en gång för länge sedan fångades i formuleringen ”arbetarklassens frigörelse kan bara vara dess eget verk” – i bred mening; folkens egen kamp för demokratiska och sociala rättigheter, människovärde och jämlikhet.
Det var för sådana målsättningar Syriens unga reste sig för fem år sedan och många kämpar än idag – mitt i ruinerna av liv, civilisation och den dödscirkel där kontrarevolutionens olika aktörer: diktaturen, dess bundsförvanter och reaktionära jihadistiska spegelbild, förvandlar Aleppo till en grav.
Just nu nås vi av demokratiaktivisters sista meddelanden. Assad, Putin och Trump må applådera. Vi andra hör dig, Fatemah, och fortsätter att tala.
Håkan Blomqvist
NÖDROP
■ ”Det här är det sista meddelandet – under tungt bombardemang nu, kan inte överleva längre. När vi dör, fortsätt att tala för de tvåhundratusen som fortfarande är därinne. Farväl. Fatemah.”
Ett twitter från östra Aleppo under det rasande stormangreppet från den syriska Assad-diktaturens flyg och marktrupper som när detta skrivs tränger djupt in stadens rebellkontrollerade delar.
