De sista nödropen tonar bort från östra Aleppo: ”Det här är ett sista förtvivlat rop till omvärlden. Rädda livet på dessa barn, dessa kvinnor och dessa åldringar. Rädda dem! Ingen är kvar. Ni kanske inte kommer att höra våra röster efter detta. Det är det sista nödropet, det sista ropet till varje fri människa i världen. Rädda Aleppo!” ”Snälla, rädda min dotters liv och andras. Detta är ett meddelande från hennes far!” ”Tack för allt, vi har delat många ögonblick. Detta är det sista tweetet.” ”Jag kan inte lämna, för jag tillhör sjukvårdspersonalen och är en terrorist i regimens ögon.” ”Jag kan inte förlåta. Det är bättre att Gud tar mitt liv än att leva i förödmjukelse under dem som mördade det mesta av min familj och mina grannar, och förstörde mitt land och min gata och som plundrade mitt hem.” Tweets och mejl till den brittiska tidningen the Guardians redaktion Luciadagen 2016
På diktaturens sida stiger jublet och självförtroendet. Östra Aleppo är ”befriat” från ”terroristerna” – och vägen tycks ligga öppen för att inte bara utplåna jihadistiska islamister utan stampa ut varje spår av den demokratiska syriska revolution som bröt fördämningarna 2011. Nu kommer regimen med sina ryska uppbackare att fylla sina media med tacksamma människor som ”äntligen undsluppit terroristerna”. Nu kommer gräsligheter från rebellernas sida att ”avslöjas” på löpande band, överlöpare och ”vittnen” avge regimvänliga vittnesmål och ”folkets hyllningar” till tyrannen Assad känna få gränser. Ty så är krigspropagandans lag. Segrarens triumfalism ska sopa bort allt motstånd och allt tvivel. Festligheterna i västra Aleppo ska överrösta ståndrätterna, massgripandena och massakrerna i de östra, besegrade delarna. Så var det i Paris 1871 när arbetarnas Pariskommun besegrats och kommunarderna sköts i tusental medan västra Paris flödade i ljus och glam. Så var det i Moskva när den första ryska revolutionen besegrats, i Berlin när spartakisterna nedkämpats, i Warszawa när gettoupproret krossats… Segerns sötma, har den kallats, smaken av de besegrades blod.
Tragiken i katastrofen handlar förstås främst om offren, om människorna, familjerna, barnen, de anhöriga, vännerna och grannarna. De tusentals som mördats och begravts under bombningar, svält och ruiner. Men den handlar också om politiken, och inte minst delar av den vänster som skulle ha varit ett ljus i diktaturens och terrorns mörker.
En sak är den poststalinistiska vänster som sedan modersmjölken sett världen indelad i ”läger”. På Sovjetblockets tid ursäktades allt i öst av västimperialismens förbrytelser – eller förnekades som utslag av västpropaganda. Den Stora Terrorns massavrättningar, de miljontals offren för tvångskollektiviseringar och statlig repression, historieförfalskningen, skenrättegångarna och lögnerna som vapen – från Stalin till Pol Pot – legitimerades eller bortförklarades. I namn av internationell ”maktbalans” har rester av den vänstern gått i barndom med en självbedräglig föreställning om putinregimens oligarkiska Ryssland som en slags sovjetisk efterbörd och motkraft till imperialismen. Därmed överges – eller förljugs och bekämpas – de människor som strävar efter demokratiska jämlikhetsideal, socialismens själva hjärtpunkt, för att deras förtryckare tycks utgöra motvikt till Washington.
Den typen av vänster förpassar sig till deltagare i mördarnas häxdans varifrån inga utvägar finns.
En annan sak är de vänstersinnade som känner sig dränkta av krigets vedervärdigheter och det omöjliga valet mellan den barbariska diktaturen och barbariska islamismen. Här lyckades regimen med sin strategi från det demokratiska upprorets första början, att framställa – ja, göra – rebellerna till sin islamistiska favoritfiende. Genom propaganda och isolering tillsammans med krigföringens urskiljning och prioritering, gynnades framväxten av islamistiska jihadister på bekostnad av den demokratiska rörelsen och de unga aktivisterna. Tillsammans med gulfstaternas inpumpning av resurser till sina jihadistiska bulvaner lyckades strategin. Även om demokratikämparna ännu kämpar för sin överlevnad tycks striden, både på marken i många områden och inför omvärlden, endast handla om två ondskor – med IS och al Nusra som den värre.
Men demokratikämparna finns där och lever än, i ruinstäder, bland hjälparbetare, i enheter från den Fria syriska armén, i civilsamhällets försök att få livet att fungera, i fängelser och flyktingläger – och bland den syriska exilbefolkningen i Mellanöstern, Turkiet och Europa. Det är här framtiden för Syrien finns, inte i det slakthus och koncentrationsläger som Assadregimen med sina ryska stridsflyg, iranska jihadistmiliser och andra legotrupper nu försöker återupprätta på det syriska territoriet.
För socialister som lärt något av stalinismens skräckvälden och priset för att göra sig till despoters marionetter, handlar nuet och framtiden om att upprätthålla livlinorna till dem som ännu lever och kämpar trots regimens larvfötter. Det handlar om att hålla en låga av hopp vid liv för dem som förlorat allt, om att stötta och inge kraft till dem som offrat sin egen – och om att bidra till att forma en ny generation av kämpande demokratiska socialister som inte idag, inte i morgon men i övermorgon kommer att förvandla Syrien till en plats för människor, inte granater.
Håkan Blomqvist
Aleppo kontrolleras nu helt och hållet av Syriens armé och dess allierade styrkor. Ett eldupphör har utropats i Aleppo och det talas om att evakuera civilbefolkningen som fortfarande är instängd i östra Aleppo.
Här är en kortfattad sammanfattning av allt den krigshärjade staden har gått igenom 2016:
Januari
Minst 292 civila dödades i Aleppo.
Februari
Minst 614 civila dödades i Aleppo.
Syriska fredssamtal stoppades när regeringstrogna styrkor närmade sig Aleppo.
EU uppmanade Turkiet att välkomna 35 000 människor på flykt från Aleppo som var strandsatta vid Turkiska gränsen
Mars
Minst 117 civila dödades i Aleppo.
Barnen gick ut på gatorna i Aleppo för att rensa upp i förstörelsen.
April
Minst 459 civila dödades i Aleppo.
40 flyganfall drabbade Aleppo på en dag. Regeringsstyrkorna intensifierade sina attacker på marken.
De Vita Hjälmarna riskerar sina liv för att rädda folk i Aleppo.
Maj
Minst 269 civila dödades i Aleppo.
Nätaktivister försökte uppmärksamma tragedin med hjälp av hashtaggen #AleppoIsBurning.
FN krävde skydd för sjukhus i krigszoner efter att ett sjukhus i Aleppo angripits.
Ett eldupphör nåddes den 5 maj mellan USA och Ryssland.
Juni
Minst 635 civila dödades i Aleppo.
Flyganfall drabbade Aleppos bostadsområden, vapenvilan var definitivt över.
Aleppo förvandlades till en stad utan fönster.
Juli
Minst 797 civila dödades i Aleppo.
Barnen i Aleppo tvingades att leka under jord för att undvika luftanfall.
Hashtaggen #Anger_For_Aleppo översvämmade Twitter efter rapporter om klusterbomber och användning av fosfor.
Augusti
Minst 748 civila dödades i Aleppo.
Läkare i Aleppo uppmanade USA:s president Obama att införa en flygförbudszon efter ännu en gasattack.
Frukt och grönsaker anlände äntligen till Aleppo efter en månads blockad
Ett sjukhus för kvinnor och barn i Aleppo bombades.
September
Minst 545 civila dödades i Aleppo.
Klorbomber kvävde Aleppo.
Läkarna i Aleppo fick kämpa hårt efter att en stadsdel bombats två gånger på två dagar.
FN avbröt alla stödkonvojer till Syrien efter ett anfall på lastbilar med förnödenheter till Aleppo.
Tungt bombardemang förstörde 40 procent av östra Aleppo
Under loppet av 5 dagar dödades 96 barn i östra Aleppo.
Påven Franciskus ledde förbön för Aleppo efter att mer än 400 civila dödats på en vecka.
Oktober
Minst 512 civila dödades i Aleppo.
Nu fanns det endast 30 läkare kvar i östra Aleppo.
November
Minst 724 civila dödades i Aleppo.
Medicinsk personal evakuerade kuvösbarn när bombningarna slog ut sjukhus i östra Aleppo.
Tusentals civila flydde den östra delen av Aleppo.
December
Ett eldupphör uppnåddes i Aleppo – men först efter att civila, däribland kvinnor och barn, avrättats på gatorna.
Sammanställt av Marco Jamil Espvall
Faktauppgifterna kommer från Al Jazeera Plus