SMR när de marscherade i Stockholm den 9 november 2013. Arkivbild.
Det grävarbete i den nazistiska myllan som Tidningarna Norran och Västerbottens-Kuriren har gjort under hösten är lovvärt. Men ett reportage som fortfarande fattas, och som förhoppningsvis finns planerat, är det om motståndet. Om de människor som har sett till att nazismen inte fått större fäste i norr. Jag träffar en av dessa när den första snön faller över Umeå. Vi kan kalla honom Anders.
När Nordiska motståndsrörelsen, dåvarande SMR, försökte göra en inbrytning i Umeå i september 2013 var Anders på väg hem. Han hade just låst cykeln när han fick ett sms om att nazisterna var nere i centrum. När han kom dit stod de vid den gamla samlingsplatsen Apberget mitt på Rådhustorget och delade ut flygblad. De hade flaggor och sköldar med sig och Anders kände igen några av dem från en SMR-manifestation i Skellefteå som han demonstrerat mot fem år tidigare.
– Jag visste att de var tokiga knarkare som tycker om att slåss så det kändes obehagligt. Men jag och några vänner gick fram till dem och frågade vad de gjorde här och sade åt dem att åka hem. Då blev de väldigt konfrontativa och tryckte upp en kamera i ansiktet på mig och frågade vad jag höll på med, vem jag var och om jag inte ville låta dem säga vad de tyckte. Jag sade: nej, jag säger bara vad jag tycker om er. Det var lite hetsig stämning och det blev ännu hetsigare när förbipasserande började sluta upp och ifrågasätta dem.
Det hann samlas många motdemonstranter som lyckades tränga undan SMR från torget innan polisen kom och bildade en sorts skyddsvall mellan nazisterna och motståndarna. SMR försökte göra några utbrytningar och attackera människor. De misshandlade några stycken och tog strypgrepp på en person, något som senare ledde till rättegång. Till slut förde polisen bort nazisterna från platsen.
Eftersom Norran och VK:s reportageserie om nazisterna i norr skildrar en växande rörelse frågar jag Anders om han upplever att nazisternas närvaro har ökat i Umeå.
– Det har varit en del NMR-klistermärken uppsatta på olika ställen i stan. Så det finns en närvaro som inte fanns innan. Samtidigt vet jag inte om man kan koppla Umeås nazister till några våldsdåd direkt. Det verkar mest vara att de går runt på natten och sätter upp klisterlappar och tar foton på sig själva med kniv och lägger ut på Internet. Jag tycker kanske inte att man ska överdriva hur mycket de här personerna har gjort. De pushar fram en bild av sig själva som att de gör mycket grejer och det kan bli lite frustrerande när VK rapporterar om de ökande nazistiska aktionerna i Umeå och Västerbotten och tar statistisk från till exempel Nordfronts hemsida. Det gör att det skapas en bild av att det finns en massa nazister i Umeå och det tycker jag är att ge dem för mycket cred.
Även om Anders tycker att det är bra att tidningarna uppmärksammar att en nazistisk sekt etablerar sig på olika ställen i norr, så tycker han att det finns viktigare saker att fokusera på:
– Jag tror att rasistiska partier som Sverigedemokraternas ökande är en större fara än de här enskilda nazistsekterna. SD skapar ett klimat där det finns utrymme för att utföra rasistiska och nazistiska våldshandlingar. Det är väl bra att man granskar NMR men jag tycker inte att man ska överdriva deras potential att åstadkomma något större än problem på individnivå. De här nazistiska tokarna är inte det största problemet idag.
Om VK och Norran kunde koppla de enskilda nazisterna till exempel till nedbrända asylboende så skulle deras grävande reportage bli betydligt mer intressanta tycker Anders.
– Då skulle man kunna tala om att den här miljön resulterar i riktigt hemska brott i större skala. Men det handlar om samma nazister som för tio år sedan, det är bara det att de får mer uppmärksamhet nu, säger han och tillägger att han tycker att det är fel att NMR får styra bilden av sig själva i så hög utsträckning:
– De åker någonstans och har sköldar och vapen, för de vet att det kommer att bli slagsmål. Om ingen går på dem så kommer de att gå på någon. Sedan filmar de våldet och lägger upp på sin hemsida och i andra kanaler och medierna köper den bilden av dem som någon sorts övermänniskor som är superfarliga och bäst på att slåss. Att de är ett samhällsomstörtande hot. Visst, de är farliga på ett sätt. De mördade en person i Finland nyligen och de har slagit folk sönder och samman. Men det finns någon sorts glorifierande tendens som jag tycker är knepig när medierna bevakar de här händelserna. Man köper NMR:s bild av sig själva.
Han tycker istället att medierna kunde poängtera att många av nazisterna är missbrukare, kvinnomisshandlare och skattefifflare:
– De är småtjuvar som har sugits in i någon slags pundarkult där de betalar tionde till sin ledare. Det är mer patetiskt än något annat. Det handlar inte om samhällets vinnare. Därför tycker jag att mediernas relation till den där organisationen är tveksam. Den fungerar så väl med medielogiken.
Emma Lundström
