Jas 39 Gripen. Foto: Christopher Mesnard
►Damberg och Wallenberg på laddad handelsresa
►Sverige får inte sälja vapen till krigförande länder
►Bygg miljövänliga bussar istället för stridsflygplan
Den 16 mars 1987 exploderade Bofors Indienaffär i svensk media. Året innan hade Bofors rott hem en stororder i form av 410 artilleripjäser av typen haubits – med den indiska staten som köpare – till ett värde av 8,4 miljarder kronor. Nu kunde dock Ekot avslöja att Bofors mutat till sig det lukrativa kontraktet. Senare visade riksrevisionen i en utredning att mutpengarna handlade om 260 miljoner kronor, pengar som genom ett schweiziskt företag slussats vidare till en indisk mellanhand.
Skandalen föranledde en intensiv debatt om svensk vapenexport och en förundersökning inleddes mot ledande Boforsdirektörer. Kontentan av det hela blev dock att affären genomfördes helt enligt planerna och förundersökningen mot direktörerna lades ner.
Och nu – 30 år senare – verkar det som att nya stora svensk-indiska vapenaffärer är i sikte. I förra veckan landade näringsminister Mikael Damberg tillsammans med en stor företagsdelegation ledd av SAAB:s Marcus Wallenberg i New Delhi. På regeringens hemsida konkretiserar Damberg syftet med resan:
– Min resa till Indien är en uppföljning av statsministerns resa till Indien i februari i år, då India-Sweden Business Leaders Round Table initierades av näringslivet på båda sidor. Forumet utgör en unik möjlighet för svenskt näringsliv och för svensk handel med Indien, säger Damberg.
Financial Times kunde redan i oktober berätta att SAAB känner vittringen efter en stor JAS-order. Enligt tidningen har SAAB och dess amerikanska konkurrent Lockheed Martin fått ett brev från den indiska regeringen med en förfrågan om villighet att ingå partnerskap med ett indiskt bolag för att producera en flotta enmotoriga plan. Om SAAB ror hem beställningen rör det sig enligt Financial Times om en order på drygt 90 miljarder kronor, den största såväl vapenaffär som industriorder i Sveriges historia.
Av en rad skäl är självklart den här affären – om den genomförs – förkastlig, och man tar sig för pannan inför detta kvalificerade vansinne. Rent allmänt borde denna export stupa på att den strider mot vad som uttalas i kriterierna för svensk vapenexport. Här sägs att export inte ska tillåtas till land som befinner sig i krig, land som befinner sig i konflikt som kan eskalera till krig eller land vars regim bryter mot de mänskliga rättigheterna. Men den indiska staten befinner sig sedan mer än tio år tillbaka i ett lågintensivt inbördeskrig. Det är i delstaten Assam som gerillagruppen ULFA kämpar för att man ska bryta sig ut ur Indien och bilda en självständig stat. Och Indien har ända sedan sin självständighet 1947 befunnit sig i konflikt med Pakistan om bergsområdet Kashmir, ett skört balansläge där det vid ett antal tillfällen utbrutit väpnade stridigheter.
Därtill bryter den indiska staten, trots att den formellt sett är en demokrati med fria val, på en rad sätt mot de mänskliga rättigheterna. Inte minst är det tydligt mot alla daliter (kastlösa) som utsätts för repression i sin kamp för ett värdigt liv.
Dessutom bör vi beakta vad för slags samhälle Indien är. Trots en snabb ekonomisk tillväxt och en hastigt växande medelklass är fattigdomen för många av dess invånare gränslös. Bara en sådan sak att hundratals miljoner saknar det allra nödvändigaste i form av tillgång till rent vatten och toalett borde mana till eftertanke. Och bland landets alla fattigbönder, bönder som ofta sitter fast i storbolagens och ockrarnas skuldsaxar, är inte självmordet som en sista desperat utväg någon ovanlighet. Att detta Indien, med sådana enorma behov att mätta, ska lägga nästan 100 miljarder på att köpa stridsflygplan är självklart rent vettlöst.
Men det är självklart också rent vettlöst att Sverige ska lägga stora resurser på att producera stridsflygplan. Varför inte istället ställa om SAAB i Linköping till att – med tanke på klimatet – producera miljövänliga bussar. Och varför inte låta forskare och tekniker lägga sin kreativitet och kompetens på forskning och utveckling till solenergins fromma, istället för att mobilisera sina hjärnceller till att skapa effektivare mordvapen. Varken det svenska eller indiska folket är betjänta av några stridsflygplan.
Anders Karlsson