SD:s Jimmie Åkesson ena hand vet vad den andra gör. Foto: Johan Wessman / News Øresund cc-by.
Sverigedemokraterna vill tillsätta en parlamentarisk kommitté för att utreda möjligheten att sänka skatten på arbete med 180 miljarder kronor, enligt partiets senaste budget. Som jämförelse sänkte alliansregeringen under sina 8 år skatterna med 140 miljarder kronor. SD:s extrema skattesänkningar är en kostnad långt större än asylmottagningen som med råge uppbärs av den stora majoritet invandrare som jobbar och betalar skatt.
180 miljarder kronor som annars kan gå till äldreomsorg, skolan och sjukvården menar SD istället ska gå till privat konsumtion. Motiveringen är att sänkta skatter för låga inkomster ska uppmuntra människor till att ta låglönejobb. Att sänkta skatter bara leder till mindre intäkter för offentlig välfärd är bevisat efter 5 jobbskatteavdrag. Arbetslösheten 2013 var högre än 2006 och sysselsättningsgraden (andelen sysselsatta i förhållande till befolkningen) låg på ungefär samma nivå (DN, 5/5 2014).
I budgeten syns Sverigedemokraternas prioriteringar tydligt– och det är inte välfärden ute i kommunerna.
År 2018 till 2020 kommer SD, enligt sin egen budget, ge nästan 120 miljarder kronor mindre i stöd till kommunerna jämfört med regeringens budget.
Istället storsatsar partiet på ideologiskt flum i den nya budgeten. Staten ska stödja nordisk mytologi i dataspel. Med lokala kulturlotsar och Sverigecenter ska kultur med fornnordiska anor stödjas.
Stödet till kvinnoorganisationer, internationellt kulturutbyte och samtidskonst minskas till förmån för bland annat fornminnen och hemslöjd. Partiet vill att staten formar en homogen och nationalistisk kultur i samhället på bekostnad av kritisk och mångfacetterad samtidskultur. Å ena sidan söndrar partiets politik den sammanhållande välfärden, motarbetar kollektivavtalen och väljer skattesänkningar framför jobbsatsningar. Å andra sidan ska vi bygga gemenskap med nordisk mytologi i dataspel.
Dubbelheten märks även på andra områden. Som vanligt sätter partiet hårt åt människor på flykt. Det ska inte vara ”attraktivt” att komma till Sverige och det ska en ”tydlig signalpolitik” åstadkomma, skriver partiet i budgeten. ”Transitcentrum” ska upprättas vid gränsen där flyktingar hålls instängda i väntan på beslut och snabbavvisningar ska kunna ske. I de fall då en ung persons ålder inte kan fastställas ska denne sättas i enkla sovsalar. Asylsökande barn ska inte få gratis vård i annat än akuta fall.
Men personer söker sig ju inte till Sverige för att det är så ”attraktivt” här utan för att deras närområde förvandlats till oroshärdar. Något som kommer driva än mer människor på flykt i framtiden är klimathotet. Men Sverigedemokraterna uppvisar en chockerande nonchalans i denna ödesfråga. Här pratas det inte om hjälp i närtid för att förebygga framtida katastrofer. Istället passar Sverigedemokraterna på att förringa klimathotet i sin budget, de hävdar att havsnivåerna enligt FN:s klimatpanel ”bara” kommer stiga med 2 decimeter. SD ser därför vissa klimatsatsningar som ”slöseri i en situation där listan på mer trängande behov är mycket lång” . Partiet satsar 7,9 miljarder kr mindre på miljö- och klimatpolitik än regeringen fram till 2020.
Sverigedemokraterna är partiet som pratar om sammanhållning och gemenskap men som prioriterar skattesänkningar framför vår solidariska välfärdsmodell. Det är partiet som säger sig vilja hjälpa flyktingar i närområdet men som inte tänker lyfta ett finger för att förebygga att människor flyr från klimatkatastrofer. Det går att se det som att Sverigedemokraterna borrar hål i skutan och samtidigt skopar bort vatten, att deras politik motarbetar sig självt. Men kanske är det mer som i Blå tågets proggklassiker: den ena handen vet vad den andra gör.
Arash Gelichkan
