Det byggs ett kärnkraftverk på andra sidan Bottenviken. Med ryska pengar. Finska Pyhäjoki ligger 15 mil från Skellefteå och 20 mil från Umeå. I Pyhäjoki har ett medborgarinitiativ kämpat i flera år mot det finska företaget Fennovoimas reaktorplaner på den natursköna Hanhikiviudden. Men den finska regeringen har inte lyssnat på folket.
Det skiljer bara 17 mil öppet vatten mellan Hanhikiviudden och Holmöarna i Västerbottens skärgård. Ännu närmare är det till Bjuröklubb i Skellefteå kommun. Ändå är det väldigt få svenskar som har hört talas om platsen. Än färre har en aning om att där sedan 2011 pågår en intensiv lokal kamp mot energibolaget Fennovoimas planer på ett storskaligt kärnkraftverk. Eldsjälarna i föreningen Pro Hanhikivi har gjort allt som står i deras makt för att rädda platsen men kommunstyrelsen har fokuserat på ökad sysselsättning i avfolkningsbygd och den finska regeringen har fortsatt att backa upp det av experterna alltmer ifrågasatta och ekonomiskt skakiga projektet.
Under åren har först tyska E.ON dragit sig ur, sedan japanska Toshiba. Nu är det den ryska, helstatliga kärnvapen- och kärnenergikoncernen Rosatom som ska bygga reaktorn och leverera anläggningen. De är med sina 34 procent Fennovoimas största enskilda aktieägare och Rysslands president Putin har utövat påtryckning för att kärnkraftverksbygget ska gå snabbare.
När regeringen gav klartecken för bygget i slutet av 2014 ledde det till att regeringskoalitionen sprack och De gröna avgick i protest. Än så länge har Fennovoima inte fått bygglov för själva kärnkraftverket enligt kärnenergilagen, det väntas först om något år. Men med ett så kallat principtillstånd har det förberedande arbetet påbörjats. Skog har skövlats. Väg byggts. Och i början av september började bolaget muddra i Bottenviken inför anläggandet av kärnkraftverkets hamn. Det finns tillstånd att tippa muddermassor på öppet hav i tio år framöver. Arbetet har bland annat orsakat en oljeläcka på cirka 300 liter och bolaget har fått kritik för att tidtabellen går före säkerheten. Finska myndigheter är oroliga för bolagets säkerhetsrutiner.
Även om gemene man inte känner till vad som händer i Pyhäjoki så finns det ett starkt motstånd även i Sverige. Både organisationer och forskare har vädjat till den finska regeringen att stoppa bygget och nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken bedriver påverkansarbete och har samlat in tusentals namn. Hittills har tolv Norrlandskommuner tagit avstånd från projektet, bland annat Övertorneå, Kalix, Boden, Piteå, Skellefteå, Robertsfors, Örnsköldsvik, Kramfors och Sundsvall. Men i Umeå kommun har politikerna varit väldigt tysta. Kommunalrådet, Hans Lindberg (S), har kallat kärnkraftverket i Pyhäjoki för en ”ickefråga”. Det är häpnadsväckande historielöst.
Bristen på minne märks också i det faktum att det inte längre utbildas några strålsäkerhetsexperter i Sverige. Mikael Karlsson, professor i medicinsk strålfysik, menar att samhället inte verkar ha lärt sig någonting av Tjernobyl.
Tjernobyl och Fukushima är fruktansvärda exempel på vad som kan hända om ett kärnkraftverk fallerar eller går sönder. Men de orsakar även föroreningar vid normal drift. Föroreningar som påverkar luft och vatten. Det rör sig om lågdosstrålning via utsläpp av till exempel jod, tritium och olika ädelgaser och även oerhörda mängder uppvärmt kylvatten, vilket kommer att bidra till uppvärmningen av Bottenviken. Fennovoimas radioaktiva utsläpp kommer, enligt företagets miljökonsekvensbeskrivning, att bli betydligt större än utsläppen från Finlands två tidigare kärnkraftsanläggningar i Lovisa och Olkiluoto. Miljöexperter menar att Bottenviken kan få svårt att klara av ytterligare belastning.
Nyligen stod det klart att det också finns planer på att förvara det utbrända radioaktiva kärnbränslet i eller i närheten av Pyhäjoki. Något som till och med har fått kommunledningen i Pyhäjoki att dra åt sig öronen. Kommunen säger nej till slutförvaring av atomavfall med hänvisning till att det inte är ändamålsenligt. Istället anser kommunledningen att avfallet bör förvaras på den andra föreslagna orten, Olkiluoto. De resonerar alltså enligt principen ”inte min bakgård”. Men om slutförvaringen inte fungerar spelar det ingen roll om kommunen lyckas putta undan problemet, då kommer även Pyhäjoki att drabbas.
Den inkapslingsanläggning för slutförvar av använt kärnbränsle som Fennovoima planerar att använda sig av har avfärdats som osäker av svenska forskare. Enligt Svensk kärnbränslehantering, SKB, som tagit fram metoden, ska kapslarna hålla i 100 000 år, men forskare är tveksamma och har krävt att metoden inte används för slutförvar i Sverige. Finland är första land i världen att godkänna den så kallade KBS-3-metoden för förvaring av mellan 1 200 och 1 800 ton utbränt kärnbränsle. Det skulle innebära att uppemot 900 kapslar stoppas ner i tunnlar cirka 450 meter ner i berggrunden.
Enligt den så kallade Esbo-konventionen kan grannländer lämna synpunkter på planerade projekt som kan påverka miljö och människor i det egna landet. Miljöministeriet i Finland har underrättat svenska Naturvårdsverket om en påbörjad planering av slutförvar för använt kärnbränsle och det finns möjlighet för svenska myndigheter, organisationer och allmänhet att lämna synpunkter fram till den 16 november. Naturvårdsverket ansvarar för att sammanställa informationen.
Om den finska regeringen ger det slutgiltiga tillståndet väntas kärnkraftverket i Pyhäjoki börja producera el under 2024. Kärnkraftsmotståndarnas förhoppning är att bristande ekonomi gör det omöjligt.
Emma Lundström
