Svetlana Aleksijevitj Foto: Elke Wetzig cc by sa
Den 27 augusti gjorde den spanska tidningen El País en intervju med Svetlana Aleksijevitj; författaren till bland annat Tiden Second hand och Kriget har inget kvinnligt ansikte samt Nobelpristagare i litteratur 2015.
Svetlana Aleksijevitj var i Madrid för att tala om värdet av idéer, kärlek och ålderdom. Hennes verk anses vara en nyckel för att förstå det nya Ryssland. I Ulrika Milles recension av Tiden second hand sägs bland annat: ”Hennes arbete har kallats unikt och storslaget, och trots mörkret i det, omänskligheten och fasorna, är intrycket ljust, stort. Aldrig förut har bekännelselitteratur så exakt lyckats beskriva vad ett samhälle är”.
Har man läst denna författare är de bara att hålla med i recensentens beskrivning. Har man inte läst henne gör man klokt i att göra det, i synnerhet Kriget har inget kvinnligt ansikte. Det blir ett och annat som klarnar i det patriarkala samhället vi är fångar i.
I El País fick Svetlana Aleksijevitj frågan om hur hon ser på Ryssland inom en snar framtid.
– Det är omöjligt att förutsäga den. Vi vet inte vad som håller på att kokas i den ryska grytan. Det kan komma ut något i stil med fascism eller ett dödläge. Man tar ofta inte hänsyn till tålamodets faktor. Folk har haft många år av lidande i Ryssland, man har en stor uthållighet, så vi kan fortsätta så i flera år. Men vi återupplever en fästnings filosofi under belägring, omgiven av fiender, av militaristisk hysteri från det förflutna. Varje dag visar man för oss på TV upphandling av militär utrustning: ett nytt krigsfartyg, ett nytt flygplan, en ny pansarvagn … Det finns en mycket aggressiv propaganda mot USA, Europa, Ukraina. Det finns återigen en växande spionmani. Det är galet. Man förföljer homosexuella och den ortodoxa kyrkan har blivit mer aggressiv och upphör inte att förbjuda teaterpjäser, böcker … Inte ens under den sovjetiska propagandan var det så uppenbart som nu.
Journalisten tar upp en tråd. ”Ni sade att kommunistiska idéer kommer tillbaka till Ryssland. Vad betyder det?
– Många unga ryssar läser Trotskij, Marx och Engels. De ser Stalin som en gestalt att efterlikna och man öppnar museer till hans minne. Det är på modet. Bakom detta ligger det faktum att många människor känner sig besegrade och idealiserar det förflutna. De vill ha friheten att resa runt om i världen och att butikerna är fulla av varor. Men på samma gång vill de ha en egalitär socialism.
Svetlana får även frågan om ”kommunismens misslyckande” varför hon svarar att förvisso är det sant att det förekom blodsutgjutelse i länder som Kina och Kambodja, men att hon tror att det berodde på att dessa processer skedde för tidigt. Journalisten frågar om hon tror att det är möjligt att försöka närma sig en ”utopiskt socialism” om samhället är redo. Jag tror det, svarar hon och tillägger att det i så fall skulle vara något som ligger närmare det som redan finns i länder som Frankrike, Tyskland och Sverige. En gradvis utveckling i ett civilt samhälle, säger hon. Svetlana säger sig vara ”övertygad om att framtiden i Ryssland går genom den socialistiska idén, men vi kan inte veta exakt när den kommer fram”. Och vad måste glömmas för att gå vidare?
– I Ryssland saknar man en reflexion om stalinismen, såsom man gjorde i Tyskland med fascismen. Detta har bara gjorts av en liten grupp av ryska intellektuella. Låt oss se vad som hände i Perm, en stad i landets norra del. Det fanns där ett museum till offren för det stalinistiska förtrycket. När Putin kom till makten avskedade man museets ledning och ersattes med en annan. Nu är det ett museum till minne av Gulags arbetstagare. Det är inte längre ett museum till minne av dem som fängslades, utan ett till minne av fångvaktarna. Ett annat exempel: man har antagit en lag som gör det möjligt att åtala personer som ifrågasätter Sovjetunionens seger under andra världskriget. Jag är övertygad om att de kvinnor som talade med mig för boken Kriget har inget kvinnligt ansikte hade vägrat att göra det nu.
När intervjun går in på vad som sker i hela världen (terrorism, krig, invandring, ekonomi och ekologiska katastrofer) säger Svetlana att idéerna tycks idag spela en mindre roll jämfört med tidigare. Hon menar att världen behöver en ny vision, ett nytt system, en ny filosofi och lägger till att vi lever i ett informationssamhälle där allt går snabbare, men att just den informationen har ingenting att göra med mänsklighetens mysterium. Hon anser att informationen i sociala medier bara erbjuder en flyktig blick medan livet är mycket mer komplex. Det som intresserar författaren är att tala om det som kretsar kring kärleken och döden. Människans väsen?
Alex Fuentes