Nina Björk Foto: Stina Nylén
Nina Björk är författare, debattör och kulturskribent. För en bredare publik slog hon igenom med feministklassikern Under det rosa täcket (1996). Hon väckte också stor uppmärksamhet med Lyckliga alla sina dagar (2012) där fokus ligger på det rådande tillväxttänkandet och det devalverade människovärdet i en alltmer skenande kapitalistisk ekonomi. I den nyutkomna Drömmen om det röda – Rosa Luxemburg, socialism, språk och kärlek tar hon sitt avstamp i arvet efter en av den tidiga arbetarrörelsens absoluta portalfigurer.
Rosa Luxemburg föddes 1871 i polska Zamosc. Redan som ung kom hon i kontakt med den tidens spirande socialistiska rörelse och var 1893 en av grundarna till Kungariket Polens socialdemokrati (SDKP). Landsförvisad till Schweiz doktorerade hon 1897 i ämnet Polens ekonomiska utveckling, varefter hon året därpå – genom ett skenäktenskap – blev tysk medborgare och flyttade till Berlin. Snart tillskansade hon sig en ledande position inom SPD, socialdemokraterna i Tyskland, den tidens största och mäktigaste arbetarparti. Inom kort utvecklades hon också till en av Andra Internationalens frontfigurer. På plats följde hon den första ryska revolutionen 1905, som slutade i ett nederlag, fängslades men blev efter några månader i fångenskap frisläppt mot borgen. Vid första världskrigets utbrott 1914 var hon en av de som skarpast motsatte sig att SPD ställde sig bakom den tyska krigsinsatsen, agiterade mot kriget och var under stora delar av detta krig berövad friheten. Efter SPD:s splittring var hon vid årsskiftet 1918-19 med och grundade Tysklands Kommunistiska Parti (KPD). Rosa Luxemburg mördades 15 januari 1919, bakom dådet stod en grupp militärer på order från högt uppsatta socialdemokratiska politiker.
Av Rosa Luxemburgs alla politiska verk och skrifter kan nämnas: Sociala reformer eller revolution (1899) där hon försvarar socialdemokratins revolutionära mål mot de som ville omforma partiet i reformistisk riktning; Masstrejk, parti och fackföreningar (1906) där hon diskuterar vilka lärdomar som kunde dras av den första ryska revolutionen 1905; Socialdemokratins kris (1916) där hon analyserar första världskrigets orsaker och det socialdemokratiska stödet till kriget samt Den ryska revolutionen (skriven 1918 och publicerad postumt 1922) där hon nagelfar bolsjevikernas strategi i samband med maktövertagandet.
Nina Björk följer Luxemburg kronologiskt i hälarna från hennes inträde i SPD i slutet av 1800-talet till det tragiska slutet i januari 1919. Men det är trots allt inte någon traditionell biografi, där vi får följa huvudpersonens göranden och låtanden från vaggan till graven och där det personliga hamnar starkt i förgrunden, som hon består oss med. Nej, Björks stilgrepp är att spänna upp de samhälleliga historiska skeendena likt en väv och låta Luxemburgs idéer, analyser och politiska inspel fara som flygande skyttlar i denna väv – och inte minst blickar hon ut över nutidens samhälle och politik med avstamp från Luxemburgs tankevärld. Mer än en regelrätt biografi fungerar Drömmen om det röda som en marxistisk grundcirkel, eller ett samtal om socialismen, och då primärt om socialismen som en alternativ samhällelig organisationsform. Att Björk placerar sitt fokus på det sättet är också extra lovvärt mot bakgrund av att tankegångar om socialismen som en total förändring och det stora språnget idag är ytterst tillbakapressade. Visst pratas det en hel del om nödvändigheten av en mer rättvis fördelning, men tankar om socialismen som ett alternativt produktionssätt odlas och torgförs – åtminstone i Sverige – endast av små vänstergrupper.
Men visst skymtar även den lilla människan Rosa Luxemburg bitvis fram i Björks framställning, och då främst genom en inblick i det stora antalet brev hon skrev till sin stora kärlek Leo Jogisches, brev där hon ofta var starkt utlämnad med sina passioner, längtan efter att skaffa barn och drömmen om att få leva ett helt liv. Hon blandade här friskt det mest personliga med det politiska:
”Min mest älskade, min dyrbaraste varelse. Jag tänker bara på dig. Nu måste jag bara be dig om en sak, samla ihop lite aktuell statistik om Polens produktion och export av spannmål. Också om den ryska importen”.
Björk lyfter också fram att Luxemburg gått till historien för sitt oefterhärmliga sätt att uttrycka sig i tal och skrift, som här i ett klassiskt utdrag från Socialdemokratins kris där hennes beskrivning av första världskrigets elände och geschäft formuleras på ett ytterst levande sätt:
”Skådespelet har mist sin tjuskraft. Reservisterna hör inte längre några höga jubelskrin från unga flickor som springer fram mot deras vagnar och de står inte längre glatt leende i tågfönstren för att vinka till folket; istället vandrar de tyst och stilla genom gatorna, där människor med sina förgrämda ansikten går till sina vardagliga sysslor. I det bleka dagsljusets tillnyktrande atmosfär kan man höra en annan kör: de hesa tjuten från slagfältets gamar och hyenor. Tiotusen tält, garanterat regementsenliga! 100 ton fläsk, kakao, kaffesurrogat, levereras direkt mot kontant betalning! Granater, svarvar, patronväskor, äktenskapsbyrå för soldatänkor, läderbälten, agentur för arméleveranser – endast allvarligt menade erbjudanden! Den kanonmat som i augusti och september med patriotisk hänförelse lastades på tågen, ruttnar nu i Belgien, vid Vogeserna och i Masurien, medan profitmöjligheterna frodas på de dödas gravar”.
Vad bör då vi socialister bära med oss av Rosa Luxemburgs tankegods i dagens kamp? Ja, hennes allra viktigaste bidrag är nog varningsorden mot toppstyrning, byråkratisering och inskränkningar av de demokratiska rättigheterna – faran att organisationer stelnar och den ständiga nödvändigheten av gräsrotsaktivitet. Känt är att hon hyllade bolsjevikerna för att de vågat och lyckats ta makten, men hon oroade sig för de elitistiska tendenserna hos de bolsjevikiska ledarna, och då inte minst deras beslut att inte upprätta någon ny konstituerande församling. I det sammanhanget formulerade hon också sina berömda ord om friheten: ”Friheten endast för regeringens anhängare, endast för ett partis medlemmar – de må vara aldrig så talrika – är ingen frihet. Frihet är alltid den annorlunda tänkandes frihet”.
Sammantaget har Nina Björk skrivit en utmärkt biografi över Rosa Luxemburg. Det märks att hon verkligen gått igenom Luxemburgs samlade verk, och då inte bara böckerna utan även tal, tidningsartiklar och brev. Det allra mest värdefulla är dock att hon så väl länkar Luxemburgs tankegods till dagens kamp och den optimism hon lyckas ingjuta. Jag finner i det sammanhanget på sin plats att avrunda med Björks egna slutord:
”Är det någonting Rosa Luxemburg gett mig är det tron på universalism. Jag är du, du är jag, vi är varandras likar – därför jämlikar. Därför: inte tävling utan gemenskap: Därför: inte konkurrens, utan syskonskap.
Anders Karlsson
Nina Björk
Drömmen om det röda – Rosa Luxemburg,
socialism, språk och kärlek
Wahlström & Widstrand, 2016