Det växer ett vårduppror i Sverige. Sjukvården fungerar inte. Varken för anställda, patienter eller anhöriga. Vårdbehövande skickas hem på grund av platsbrist och vårdpersonal gråter av överbelastning i en arbetsmiljö präglad av tystnadskultur. När vänsterledaren Jonas Sjöstedt nyligen höll sitt traditionella sommartal i Umeå passade Internationalens Emma Lundström på att fråga honom hur han ser på upproret.
Nedmonteringen av den svenska vården har pågått länge och den drabbar olika i olika delar av landet. Samtidigt som den byråkratiska apparaten kring vården bara växer försvinner fler och fler vårdplatser, vårdpersonal får sämre villkor och patienter har allt svårare att få adekvat vård. Den landsomfattande manifestationen ”En annan vård är möjlig”, som äger rum den 4 september i många städer runtom i landet, är ett uttryck för den frustration som byggts upp under lång tid. Initiativtagarna menar att situationen är ohållbar och de har fått stort gehör för sitt rop på gemensam kamp för förändring.
– Jag tycker att initiativet är väldigt bra. Vi har ju sett i Västernorrland och över hela landet hur man tar strid för sina sjukhus och för rätten till en bra sjukvård. Det är ingen tvekan om att delar av den svenska sjukvården är satt under stor press, säger Jonas Sjöstedt och tar förlossningsvården i Stockholm som ett exempel:
– Sjukvården måste få kosta mer och arbetsvillkoren måste bli bättre.
Jonas Sjöstedt menar att vi står inför två huvudutmaningar som måste tacklas om den svenska sjukvården ska fungera i framtiden:
– Den ena är att vi har för få vårdplatser och för lite resurser. I jämförelse med liknande länder satsar Sverige inte så mycket på sjukvård som man skulle kunna göra. Sjukvården har ofta väldigt hög kvalitet i Sverige, men det finns brister. Den andra utmaningen är att personalen måste ha arbetsvillkor som gör att man orkar och vill stanna i yrkena. Då handlar det om sådant som rätt till heltid och om rimliga löner. För sjuksköterskornas del handlar det också om möjlighet till betald specialisering. Sjukvården lider ju av att de kvinnodominerade yrkena har så dåliga villkor i Sverige. Jag tror inte att man ska vara så förvånad när människor söker sig någon annanstans.
Initiativtagarna till ”En annan vård är möjlig” vittnar om en tystnadskultur som gör att de anställda inte vågar kritisera sin arbetsplats av rädsla för att bli av med jobbet. Men den leder också till att många inte orkar jobba kvar. Jonas Sjöstedt menar att en viktig del i att förbättra arbetsvillkoren inom vården är att lyssna på de medarbetare som finns så att de inte väljer att lämna yrket eller att flytta till Norge där villkoren ser bättre ut. Han understryker också att det faktum att många inte orkar jobba heltid visar på att systemet inte fungerar ordentligt:
– När det är så hårt att arbeta att man inte orkar heltid så drabbas man även på lång sikt. Med de löner som finns så kommer man också att få en väldigt liten pension. Så i det här finns också en låginkomstfälla för enorma grupper, framförallt kvinnor.
Jonas Sjöstedt påpekar att Vänsterpartiet tillsammans med regeringen har gjort en del saker när det gäller sjukvården. Bland annat har tio miljarder gått ut till kommuner och landsting. Det har även gjorts en särskild satsning på förlossningsvården:
– Vi har gjort några saker som jag tycker är bra och som har gjort saker bättre. Men vi inser att utmaningarna och problemen är mycket större än så.
Text och foto: Emma Lundström
Tidigare i Internationalen:
”Arbetsmiljön är fruktansvärt tuff”
Päivi Vilkkavaara från vårdupproret: ”Det har spridit sig explosionsartat”