POLITIK Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt besökte Socialistiska Partiets sommarforum i början av juni för att diskutera den rådande politiska situationen, vad vänstern kan och bör göra åt den och framtiden för vänstern i Sverige.
Det som diskuteras i det offentliga rummet har stor påverkan på människor verklighetsuppfattning. När det politiska samtalet stegvis anpassar sig till extremhögerns verklighetsbild och dagordning så är ett samhälle illa ute. Det menar Jonas Sjöstedt som ser särskilt allvarligt på extremhögerns inbrytningar i arbetarklassen. Han tycker att det är plågsamt hur borgerligheten leker med extremhögerns och Sverigedemokraternas verklighetsbilder och menar att vänsterns uppgift är att på alla upptänkliga vis motverka de svepande generaliseringarna och demoniseringarna av svenskar med bakgrund i andra länder.
Han anser att vänsterns uppgift är att Vänsterns uppgift är att upprätthålla det som är de verkligt fundamentala samhällsmotsättningarna och inte glida ned i den av SD formulerade politiska ramen och verklighetsbeskrivningen. Enligt honom innebär det att ha en tydlig vänsterkurs, att prata klassfrågor, arbetsrätt, fördelning och andra välfärdsfrågor:
– Jag tycker att det är väldigt påtagligt att de gånger jag får Jimmie Åkesson ur balans, eller när han känner sig som mest illa till mods i debatten, det är när jag påvisar hur nära han är högerns sätt att tänka, hur fel hans fördelningspolitik är, hur nära han står bankerna och riskkapitalbolagen. Det är en brottningsmatch om den politiska verklighetsbeskrivningen.
I det ganska komplicerade politiska läget som Sverige befinner sig i idag har Vänsterpartiet försökt att bygga en sorts kortsiktig politisk strategi som kallas dubbel nytta. Den ena nyttan handlar om att gå in och styra när möjligheten finns, som i Stockholm, Göteborg, Sundsvall och ett hundratal andra kommuner runtom i landet, liksom att påverka politiken på riksnivå där det främsta verktyg enligt, Jonas Sjöstedt, är förhandlingarna om stadsbudgeten.
– Det är viktigt att visa att det går att göra politiska reformer och projekt som faktiskt jämnar ut klassklyftor och som ger människor hopp. Vi har haft ett ganska tungt fokus i våra budgetförhandlingar på sådant som att bekämpa barnfattigdom. En hel rad med reformer om allt från underhållsstöd till glasögon och mediciner, till att vi ska ha en feministisk ekonomisk politik som använder politiken som instrument för att jämna ut inkomstklyftor och andra klyftor mellan män och kvinnor, säger Jonas Sjöstedt som menar att det handlar om att visa att det går att rusta upp välfärden:
– Vi fick igenom den här permanenta ambitionshöjningen på tio miljarder per år som gör skillnad ute i många kommuner och landsting. Jag tror att det är särskilt viktigt i en tid då många tvivlar på politikens möjlighet att göra skillnad i människors vardag. Att visa att politiken kan leverera och att vänsterpolitik ändrar människors livsvillkor. Sverigedemokraterna och Alliansen lever på hopplösheten. Om människor känner att det går dåligt, att det inte funkar, att det är osäkert och hotfullt, då gynnar det samhällsklimatet dem, det märks så tydligt på hur de argumenterar.
Han menar att vänstern måste visa i konkret handling att det går att bygga social rättvisa, att det går att bygga bort bostadsbristen, få ordning på järnvägsunderhållet och se till att förlossningsvården fungerar.
– De reformer som finns idag i Sverige i stadsbudgeten och som har den här inriktningen, som har lite hjärta i sig, de kommer från Vänsterpartiet, säger han och tillägger att han tycker att partiet har kommit lite längre på kommunal nivå. Där leder Vänsterpartiets arbete till exempel till att fler och fler arbetsplatser provar på sex timmars arbetsdag:
– Det är viktigt att man genomför avgiftsfri kollektivtrafik eller rätt till heltid, eller tar tillbaks privatiserad verksamhet och det gör vi på många ställen. Det är inte alltid enkelt och det går inte alltid så fort som vi tänker att det ska göra. Men det är otroligt viktigt att det sker i det här samhällsklimatet, som en motbild.
Den andra uppgiften i den dubbla nyttan är att vara det viktigaste oppositionspartiet i Sverige, menar Jonas Sjöstedt och återkommer till att människor påverkas av hur samhällsdebatten ser ut; vem som är tongivande och vilka problembeskrivningar som finns:
– Det är viktigare än man tror vad människor diskuterar. Hur begriper man ett samhälle? Hur begriper man ett samhälles konflikter? Det finns ett antal konflikter som vänstern i vidare mening kan ta. Bland annat är det bara vänstern idag som tar klimatkonflikten när den hamnar i skarpt läge, som den aktuella Vattenfallsfrågan. Man kan tycka att det är onödig fokusering på en fråga, men mäter man ton koldioxid så är det FRÅGAN, och det är bara vänstern ihop med miljörörelsen som tar den konflikten idag.
En annan sådan konflikt menar han är Natoanpassningen genom värdlandsavtalet. Vi befinner oss vid sjön Vättern som drabbas av det här avtalet:
– En viktig anledning till att man vill skjuta mer tungmetaller över den här sjön, det är att man ska visa upp den svenska vapenindustrin för köpare. Där är det vänstern som har en annan syn på vapenexport och de tillhörande frågorna.
En tredje omfattande konflikt som Jonas Sjöstedt anser att vänstern ska ta är den om migrationspolitiken. Inte bara när det gäller sådant som omröstningar i riksdagen utan även kring den nya kopplingen mellan arbetsmarknad och migration. Detta att uppehållstillstånd är något du får om du får ett arbete:
– Man frångår asylrättens grundläggande principer om att skyddsbehoven ska styra. Socialdemokraterna och Miljöpartiet har köpt denna politik genom migrationsuppgörelsen.
Andra stora samhällskonflikter som vänstern bör ta, enligt Jonas Sjöstedt, är frågan om de otrygga anställningarna, som drabbar många människor i Sverige, och den ekonomiska fördelningen.
– Sverige har aldrig varit rikare. Det går väldigt bra för många svenskar, men långt ifrån alla. Det är viktigt att beskriva den här accelererande snedfördelningen av samhällets ekonomiska resurser och politiska makt, säger han och påpekar att alla dessa uppgifter vilar på vänstern som politisk kraft i vid mening att ta sig an. Att genom politisk handling påverka det samhällsdebatten i en annan riktning. Om vänsterns stora frågor kan dominera valrörelsen inför nästa val så utmanas Sverigedemokraternas förhärskande världsbild och borgerlighetens anpassning till den, menar Jonas Sjöstedt:
– Jag har upplevt den här politiska våren, efter den otroliga omsvängningen i migrationspolitiken och samhällsklimatet under höst och vinter, som att vi sakta försöker brotta tillbaks det politiska samtalet till någonting annat. Det är uppenbart att stora delar av den politiska eliten, även utanför Sverigedemokraterna, ser nyttan med att samhällsklimatet fastnar där vi är nu.
Socialdemokraterna och regeringens strategi ger Jonas Sjöstedt inte mycket för:
– Det är att å ena sidan vara fullständigt stenhårda i migrationspolitiken: fram med Anders Ygeman som pratar gränskontroller, ordning och reda, och genomför det här med att vara Europas tuffaste land. Det kombinerar man med att försöka ta ett steg åt vänster i retorik och fördelningspolitik. Man tuffar till sig om vinster i välfärden och vi kan göra ganska bra budgetförhandlingar så länge vi inte rör skattepolitiken så mycket, särskilt inte skatter på de rikaste. Man har specialdesignat en politik för att försöka ta tillbaka arbetarklassväljare från Sverigedemokraterna.
Ett exempel på det är försvaret av avtalet med Turkiet som i praktiken innebär att skicka syriska flyktingar tillbaka till kriget.
Jonas Sjöstedt tror att den här politiska strategin är här för att stanna under långt tid framöver och menar att vänstern måste använda alla möjligheter att driva på i annan riktning, men också ställa de större frågorna om fördelning och makt i samhället:
– Vi får inte godta den här genomklappningen i värderingsfrågorna som jag tycker att migrationspolitiken är ett uttryck för. Vi har egentligen väldigt stora samhällsbyggnadsuppgifter och enormt stora möjligheter framöver. Vi har ett enormt bostadsbygge framför oss, det kan bygga Sverige mycket starkare, jämlikare och bättre, men det kan också bygga Sverige mer orättvist. Vi har en långvarig debatt om prekariatet och otryggheten som skapas av bostadsbrist och brist på fasta anställningar. Vi har hela klimatdiskussionen och den feministiska debatten.
Målet för vänstern är på ett sätt ganska enkelt, enligt Jonas Sjöstedt: att växa och bli starkare, ta större rum i den politiska debatten och få större politiskt inflytande. Han tycker att Vänsterpartiet som parti mår ganska hyggligt, med fler medlemmar än på 50 år och en starkare organisation. Samtidigt menar han att partiet är för litet för de stora uppgifterna framöver:
– Målet är att skapa en större rörelse och en starkare vänster. Jag tycker att de gamla uppdelningarna inom vänstern i grunden är irrelevanta idag. Uppdelningen mellan reformister och revolutionärer är också överspelad på många sätt. Socialdemokratin är egentligen inte reformistisk i ordets traditionella mening på så vis att man vill begränsa kapitalets makt via reformer. Man vill istället ha sociala reformer inom den maktbalans som finns. Vänsterpartiet är på ett vis mer reformistiska, vi är inriktade på reformer som minskar kapitalets makt och inflytande, och mindre deterministiska och tvärsäkra om hur framtiden ser ut. Det ser jag som ett uttryck för politisk realism.
Han anser att den stora skillnaden inom vänstern finns mellan de människor som är beredda att föra en antikapitalistisk kamp överhuvudtaget och de som inte är det. Den antikapitalistiska kampen tycker han finns allra tydligast hos den växande vänstern ute i Europa:
– Vi har ju den starkaste vänsterrörelsen sedan precis efter andra världskriget just nu. Det som förenar de sinsemellan ganska olika och brokiga partierna, det gamla nationalistpartiet Sínn Fein på Irland, Sloveniens nya Förenade vänstern och Spanska Podemos, det är just viljan att ta striden med makten och ha en grundläggande vision om ett annat samhälle. Vi ser med stort intresse på de här vänsterpartierna och vi har också väldigt täta kontakter med alltifrån Socialistiska partiet i Nederländerna, till den nya slovenska vänstern. Jag var i Warszawa förra veckan där en ny vänster i form av Razem är på väg att bryta igenom.
Vänsterpartiets mål, formulerat av Jonas Sjöstedt är alltså att använda strategin av dubbel nytta för att ”växa, ta plats, bygga en långsiktig rörelse och vinna nästa val”. Men det finns också en annan målsättning med strategin: att öppna upp partiet så att det känns som en naturlig hemmahamn för folk från vänster.
– Jag tror att rörelser är alldeles utmärkta men partier är också nödvändiga, de har en annan kontinuitet, och en idémässig brygga, sammanfattar vänsterledaren och tillägger att Vänsterpartiet är försiktigt optimistiskt när det gäller att bygga en starkare vänster framöver.
Text och foto:
Emma Lundström
