Det var meningen att primärvalsomröstningen i Nevada skulle vara en enkel match för Hillary Clinton. Delstaten utmålades tidigt som en del av hennes så kallade ”brandvägg”, en säker vinst, särskilt bland den afroamerikanska och latinamerikanska befolkningen. Så blev inte fallet. Den stora marginalen försvann bit för bit veckorna innan omröstningen och det slutade med att Bernie Sanders fick 48 procent av rösterna, Hillary Clinton 52. Det betyder att de får ungefär lika många delegater.
Även om Hillary Clinton, som väntat, vann afroamerikanernas röst i Nevada så var valresultatet ändå en stor överraskning för många politiska tyckare. Bernie Sanders vann nämligen den latinamerikanska rösten. Latinamerikanerna utgör 28 procent av befolkningen i Nevada och är en viktig del av väljarkåren också i många av de delstater som står på tur i primärvalet. Bland annat i Arizona, Colorado, Florida och Texas som alla röstar i mars.
I takt med att det har gått sämre och sämre för Clintonkampanjen i Nevada har hennes kampanjledare slutat betona delstaten som mångkulturell. De har till och med gått så långt att de hävdat att befolkningen består av vita till 80 procent, för att bortförklara det ökade stödet för Sanders. Påståendet har avfärdats av delstatens demokratiske senator Harry Reid och försöket att framställa Nevadas demografi som liknande den i Iowa eller New Hampshire har även fått hård kritik från andra håll. En av delstatens viktigaste politiska kommentatorer, Jon Ralston, påpekade bland annat att ungefär hälften av befolkningen tillhör minoriteterna. Han skrev: ”Jag känner inte lukten av död råtta. Jag känner en mycket fränare lukt från Clintonkampanjen: rädsla.”
Clinton vann i Nevada därför att hon har kvar stödet bland Nevadas äldre demokratiska etablissemang, liksom bland företrädare för den latinamerikanska befolkningen. Det är också de äldre afroamerikanerna som lägger sin röst på Clinton. Men bland övriga väljare börjar stödet att vittra. Låginkomsttagare som arbetar på hotell, kasinon, restauranger och golfbanor uppskattar Sanders krav på en minimilön på 15 dollar i timman. Det är tre dollar mer än Clinton är beredd att föreslå. Dessa låginkomsttagare, liksom skuldsatta studenter, lockas av Sanders budskap om radikal ekonomisk förändring. Unga latinamerikaner ser längre än medborgarskapet – som både Sanders och Clinton vill underlätta för – de ser vikten av Sanders ekonomiska politik, av universitetsutbildning för alla, ett fungerande sjukvårdssystem och möjligheten till ett politiskt landskap och ett presidentval fritt från Wall Streets inflytande. För dem är det avgörande att det är miljonärer och miljardärer som finansierar Hillary Clintons kampanj. Liksom att Högsta domstolens nyliga beslut att ta bort ramarna för hur mycket pengar som presidentvalskampanjerna får ta emot via sina Super PACs, har lett till att Clintonkampanjen nu öser miljoner dollar på att kväva Sanderskampanjen. Bernie Sanders kampanj är tvärtom finansierad av hittills över fyra miljoner individer som gett och ger små summor när de har möjlighet. Kraften i en sådan rörelse är som kraften i en maskros som tränger sig upp genom cement.
Det var en hel del journalister och politiska kommentatorer som skyndade sig att ta Hillary Clintons seger i Nevada som ett bevis på att Bernie Sanders är ute ur spelet. Men det är ett antagande som är långt ifrån verklighetsförankrat. Marginalen mellan Clinton och Sanders minskar nämligen inte bara i Nevada. Just nu har de lika många delegater att skicka till Washington, 51 stycken. Precis före omröstningen i Nevada visade flera färska opinionsundersökningar att Bernie Sanders har gått om Hillary Clinton nationellt. Stödet för senatorn från Vermont hade ökat med tio procentenheter i förhållande till när samma undersökning gjordes för en månad sedan. Hillary Clinton hade däremot tappat fem procentenheter vilket gav resultatet att Sanders nu har 47 procents stöd mot Clintons 44.
En annan opinionsundersökning visar att rörelsen som är Bernie Sanders kampanj växer i flera av de så kallade ”swingstaterna”. En av dessa är Colorado där Demokraterna röstar den första mars. Enligt nya siffror från Washington Free Beacon har Bernie Sanders inte bara knappat in på Hillary Clintons tidigare stora ledning i delstaten utan även gått om den av etablissemanget favorittippade kandidaten. Sanders leder nu med sex procentenheter i Colorado och precis som tidigare siffror visar de nya att han har ett stort stöd bland väljare under 30, framförallt bland unga kvinnor. Och precis som i Nevada föredrar den latinamerikanska befolkningen Sanders framför Clinton.
Även i Massachusetts leder Bernie Sanders framför Clinton enligt en opinionsundersökning som gjordes i mitten på februari. I Vermont, Bernie Sanders egen delstat, har han en ledning på 76 procentenheter enligt samma undersökning.
Trots att Bernie Sanders stöd är stort bland unga afroamerikaner leder Hillary Clinton fortfarande i de delstater som har en stor afroamerikansk befolkning. Detta beror i hög grad på att äldre afroamerikaner röstar med sina pastorer och med det afroamerikanska etablissemanget som överlag väljer att stödja Clinton trots att alltfler afroamerikanska intellektuella pekar på vad Hillary och Bill Clinton egentligen har gjort för den afroamerikanska befolkningen: satt de unga männen i fängelse och slitit sönder välfärdssystemet.
Arbetslösheten bland unga afroamerikanska män var skyhög under Bill Clinton, mycket på grund av att männen var inlåsta i fängelseindustrin. Juristen och människorättsaktivisten Michelle Alexander – författare till den mycket uppskattade boken The New Jim Crow: Mass Incarceration in the Age of Colorblindness – har påpekat att Hillary Clinton beskrev afroamerikanska barn som djur när hon förespråkade lagförslaget ”1994 crime bill”. Enligt Clinton hade dessa barn inget samvete och ingen empati utan var som rovdjur. Michelle Alexander menar att Hillary Clinton bara spelar ett spel för att vinna presidentposten och hon undrar när USA:s afroamerikanska befolkning ska sluta låta sig luras: ”Kanske kommer vi att fortsätta spela med och låtsas att vi inte förstår hur det kommer att bli i slutändan. Men förhoppningsvis kommer vi en dag att finna modet att gå samman i en revolutionär rörelse med människor av alla hudfärger som tror på att de grundläggande mänskliga rättigheterna och ekonomisk och social jämlikhet inte är ouppnåeliga mål.” Alla de unga afroamerikaner som går emot etablissemangets Clintonstöd och går med i gräsrotsrörelsen för Sanders kan vara ett svar på hennes förhoppning. Men för att Sanderskampanjen ska nå hela vägen fram behöver den slå verklig rot också bland de äldre afroamerikanerna som röstar i högre grad än de unga.
Under mars månad röstar 26 delstater i primärvalet. Nästa delstat för Demokraterna är South Carolina på lördag. På tisdag är det dags för den så kallade ”Super Tuesday”, då röstar bland annat Vermont, Massachusetts. Minnesota och Colorado. Clinton leder för närvarande i Minnesota, Sanders i Colorado. Och, som sagt, Sanders verkar just nu leda nationellt.
Nevada var inte, som många har velat påskina, slutet för Bernie Sanders kampanj, bara början. Den knappa marginalen är ännu ett bevis på att en kampanj som bygger på en gräsrotsrörelse och inte på storkapitalets pengar är en kraft att räkna med. Att den inte kan avskrivas så lätt som många av de etablissemangstrogna medierna verkar tro. Som en afroamerikansk medborgarrättsaktivist och Sandersförespråkare i Ohio skrev på Facebook efter omröstningen i Nevada: “Det här är ett maraton och inte en spurt. Vi har massa arbete framför oss med att sprida budskapet och bygga revolutionen.”
Text och foto:
Emma Lundström
Tidigare i Internationalen:
Jordskredsseger för Bernie Sanders
Så mycket mer än en våt dröm för “skäggradikaler”
Sverige måste vara bättre än så här
En demokratisk debatt värd namnet
