En efterlängtad framgång eller ytterligare ett fiasko i de senaste 20 årens klimatförhandlingar? Skildringarna av det globala klimatavtalet som slöts i Paris i helgen går isär. Den svenska regeringen ser – liksom andra världsledare – positivt på avtalet.
− Ett globalt klimatavtal är en milstolpe för världen och samarbetet för hållbar utveckling. Sverige har länge drivit på för ett avtal som stärker klimatarbetet. För första gången har vi ett globalt klimatavtal där alla bidrar och det är oerhört viktigt, menar miljöminister Åsa Romson (MP) i ett pressmeddelande.
Men Miljöförbundet Jordens Vänner (MJV) tycker att avtalet är otillräckligt. Ellie Cijvat, ordförande för MJV i Sverige, menar att de frivilliga utsläppsminskningarna inte räcker för att hålla 2-gradersmålet.
– Tyvärr är det så att avtalet bygger helt på frivilliga åtgärder och nästan ingenting är bindande i avtalet, inga konkreta utsläppsminskningar eller årtal. I stort sett är det bara önskningar och en typ av viljeinriktning, säger hon till Internationalen.
Ellie Cijvat hänvisar till forskarvärlden som säger att åtagandena leder till långt högre än 2-graders temperaturhöjning.
– De frivilliga åtagandena leder till 3 graders temperaturhöjning eller mer, tror hon. Så det är ju en katastrof för många områden i världen och många människor.
Tanken med avtalet är att länderna ska komma med skärpta åtaganden var femte år. Men Jordens vänner hör till dem som inte tror på att det kommer att hålla.
– Det finns inget verktyg för att sätta tryck på länderna, fortsätter Cijvat. Det är frivilliga målsättningar och det är inte satt något datum på 2-gradersmålet. Man kan inte sätta hårt mot hårt mot de länderna som inte uppfyller sina åtaganden. Även om man redovisar de frivilliga åtgärderna finns det inga medel att sätta tryck på länderna.
Även EU:s klimatchef Miguel Arias Cañete har medgett att de utlovade utsläppsminskningarna inte räcker för att möta 1,5-gradersmålet. Istället sätter han sitt hopp till ”negativa utsläpp” och så kallat planetär ingenjörskonst, enligt brittiska The Guardian. EU kommer att vända sig till FN:s klimatpanel IPCC för vägledning. Det kan till exempel röra sig om tekniker för att gräva ner koldioxiden. Men sådana tekniker är omstridda bland forskarna. Jordens vänner tror inte att det är en hållbar lösning.
– Det är naivt att sätta sin tilltro på negativa utsläppstekniker som i mångt och mycket är obeprövade. I vissa fall har man testat till exempel infångning av koldioxid. För det första brukar man inte höra så mycket om att sådana tekniker är energikrävande i sig. Dessutom är inte effekterna analyserade: vad händer om man i stor skala fångar in koldioxid och sedan händer en olycka och det släpps ut igen? Det finns stora problem med det.
Ellie Cijvat menar att världen måste fokusera på helt andra lösningar.
– Det som behöver göras är att man investerar i hållbara lösningar, alltså energibesparing och förnyelsebara bränslen. Sol och vind samt vatten i den mån det är hållbart.
Sverige har inte gjort tillräckligt för att hitta lösningar på klimatfrågan, menar Jordens vänner.
– Jag är väldigt besviken på att Sverige har hållit sig inom EU:s ramar och inte vågat sticka ut hakan, säger Ellie Cijvat. Det var flera EU-länder som gick ut med att de stödjer 1,5-gradersmålet men Sverige gjorde inte det så där är jag väldigt besviken. EU, Norge och USA har drivit på för att ta bort fackliga rättigheter och ursprungsfolks rättigheter från den bindande delen av avtalet. Eftersom Sverige är med i EU undrar jag hur Sverige har agerat där men där har vi ingen inblick. Det är självklart en stor besvikelse att det blivit så här.
Arash Gelichkan
KLIMATAVTALET:
■ Klimatavtalet som 195 länder enats om måste ratificeras, godkännas, av ländernas beslutande organ för att träda i kraft. Det krävs att minst 50 länder som tillsammans står för minst 55 procent av utsläppen ratificerar avtalet.
• Den globala temperaturhöjningen ska jämfört med förindustriell temperatur hållas under 2 grader celsius. Länderna ska sträva efter att hålla temperaturhöjningen så lågt som 1,5 grader. Mellan 2050 och 2100 ska människans utsläpp av växthusgaser ha sänkts till en nivå som träden, jorden och haven klarar av att absorbera.
• Länderna har gjort frivilliga åtaganden för nationella utsläppsminskningar som ska revideras och skärpas var femte år. Till exempel EU ska fram till 2030 sänka sina utsläpp med 40 procent jämfört med 1990 års nivå. Mekanismer för att rapportera och mäta att länderna faktiskt fullföljer sina åtaganden ska komma på plats enligt avtalet.
• Ovanstående mekanismer är juridiskt bindande tillsammans med återkommande revideringar av utsläppen. Däremot är inte själva utsläppsåtagandena juridiskt bindande – ett land kan underlåta att uppfylla sina löften.
• De rika länderna har lovat 100 miljarder dollar per år till utvecklingsländernas klimatarbete från och med 2020. Det är bara en bråkdel av de närmare 800 miljarder dollar årligen som krävs enligt FN:s miljöprogram UNEP.
• Många fattiga länder kräver ersättning för ”skador och förluster” orsakade av den rika världens utsläpp. Avtalet erkänner problematiken utan att utkräva ansvar och kompensation.
Källa: BBC, Carbon Brief, Vox
