• Miljökatastrof i sydöstra Brasilien •”Ingen olycka” säger statliga miljöåklagare • Nu stäms gruvbolaget på miljardbelopp
Två dammar tillhörande Germanogruvan i sydöstra Brasilien brast den femte november. Katastrofen har skurit ut ett 500 kilometer långt postapokalyptiskt landskap ur den brasilianska landsbygden där kemikalier och tungmetaller runnit ner i floderna som leder ut i Atlanten. ”Ingen olycka” säger statliga miljöåklagaren i delstaten Minas Gerais, som tillsammans med den federala åklagaren på justitiedepartementet, Sandra Cureau, stämmer bolaget på ”minst fem miljarder dollar” – motsvarande 43 miljarder kronor – för brott mot säkerhetsskyldigheterna.
Det folkrika sydöstra Brasilien led redan av vattenbrist när två överfulla dammar som höll förorenat vatten från gruvan Germano i delstaten Minas Gerais brast den femte november. Den intilliggande staden Mariana drabbades hårt och gruvbolaget Samarco hade inte investerat i några sirener, larm eller beredskapsplaner, enligt en statlig rapport i dagarna. Staden översvämmades snabbt av motsvarande 25 000 olympiska simbassänger rödbrun lervälling fylld av arsenik, krom, bly och andra tungmetaller. tolv personer är rapporterade döda i översvämningen.
Den 2,5 meter höga vågen, som vittnen beskrev som en mur av lera, dränkte även andra byar hundra kilometer från olycksplatsen. Leran forsade ner i Rio Doce, sydöstra Brasiliens viktigaste flod, som nu har förklarats död till följd av förgiftningen. Den plötsliga översvämningen har lett till att miljoner människor står utan drickbart vatten. Femton städer längs med floden är i katastroftillstånd på grund av översvämningar, förgiftning och vattenbrist. ”Inga mätningar hade gjorts för att avgöra hur mycket avfall som faktiskt rymdes i dammarna,något som är avgörande för bygget av rätt dammar” Det uppger justitieministern i en svidande kritik i en intervju med mediebolaget Agencia Brasil. En stämning är nu inlämnad av regeringarna i de drabbade delstaterna samt den federala regeringen, som uppskattar böterna till ”minst fem miljarder US dollar”.
Enligt delstaten Minas Gerais chefsåklagare var katastrofen långt ifrån en olycka. Det var ett resultat av att konsekvent strunta i varningar och påbud från oberoende experter så tidigt som 2013. Det var då Instituto Pristino anlitades av Minas Gerais åklagarmyndighet så tidigt som 2013, när gruvans brytningsrättigheter skulle omförhandlas.
Slutsatserna lyder att dammarna ligger för nära inpå varandra och att vanliga regnförhållanden kan resultera i att dammarna brister. Bygget genomfördes ändå, lagarna gjordes om och resultatet är den värsta miljökatastrofen i Brasiliens historia. Gruvan och dammarna drivs av gruvbolaget Samarco, som ägs av brittisk-australiensiska BHP och brasilianska Vale, två av världens största gruvjättar. En statistisk rapport över världens gruvolyckor sedan 1910 visar att den här sortens olyckor blir allt vanligare, och slår fast att den globala gruvnäringen blir osäkrare. Föråldrade och förkastade reningsmetoder i exempelvis Kanada används fortfarande i Brasilien, med förödande konsekvenser när olyckan är framme. Samarcos presstalesperson vägrar kommentera om styrelsen för bolaget kände till riskerna.
Instituto Pristinos rapport från 2013 menar också att Samarco för att få exploateringsrätt borde avkrävas protokoll från återkommande säkerhetsronder, och ifrågasatte även gruvmyndighetens godkännande av Samarcos brytningstillstånd utan krav på säkerhetsronder eller kris- och katastrofplan. Inga nya krav ålades Samarco för att förnya rättigheterna. Åklagarmyndigheten utreder nu om dammarna led av eftersatt underhåll samt om de var överfulla. Under 2014 ökade brytningen av järnmalm ur gruvan med 37 procent, och en ny järnpelletsfabrik har öppnat upp i anslutning till gruvan. Istället för att bygga en ny damm, som skulle kosta mycket pengar, bestämde sig gruvbolaget för att höja vallen runt dammen som redan fanns. Detta arbete pågick fortfarande när dammarna brast.
De 220 federala inspektörerna ansvarar för kontrollen av över omkring 30 000 gruvor – ett omöjligt uppdrag. De hinner inte besöka gruvorna oftare än vart fjärde år. Kontentan av de eftersatta utredningarna blir krasst att sydöstra Brasiliens viktigaste flod förklarades död i november. President Dilma Rousseff lovade att floden skulle ”göras ännu renare än innan olyckan” men utelämnade både tillvägagångssätt och tidsram. Andres Ruchi, rektor för marinbiologiska institutet i Santa Cruz i delstaten Espirito Santo (ES), uppger dock till BBC att det skulle ta hundra år att rena floden.
Medan leran spiller ut i havet och lägger sig som en brun hinna över kuststränderna vid Rio Doces mynning lovar Vale att de ska kompensera för de uppkomna skadorna. De ska betala en miljard realer i skadestånd men ännu har det inte kommit någon officiell förklaring till vad som förorsakade olyckan. I ett försök att rädda en lokal kommun skickade gruvbolaget tåglaster med dricksvatten till den uttorkade befolkningen. Vattnet visade sig dock vara odrickbart då vagnarna tidigare använts för att frakta fotogen. Tusentals människor har manifesterat sin avsky mot gruvbolagens rovdrift. Vales kontor smetades ner med giftig rödbrun lera i protest.
Den 500 kilometer långa floden Rio Doce sträcker sig längs vad som idag liknar ett postapokalyptiskt landskap. De förgiftade flodbankerna omges av tusentals hektar ödelagda naturreservat och utslagna ekosystem. Den giftiga lervällingen har dessutom börjat välla ut i Atlanten vilket även det ger oöverskådeliga konsekvenser för växt- och djurliv i havet och längs kusten. Rio Doces flodmynning var en viktig plats för djur som parar sig, bland annat den utrotningshotade havslädersköldpaddan, samt valar och delfiner.
Bilbo Göransson
