INRIKES: På regeringens sammanträde i förra veckan beslutades att frågan om LOV i landsting ska lyftas bort från den pågående utredningen om vinster i välfärden, som ska lämna sitt slutbetänkande i november 2016. Lagen om valfrihetssystem (LOV) inom hälsovård och socialtjänsten trädde i kraft under den dåvarande alliansregeringen 2009. Lagen säger att det är frivilligt för kommuner att införa valfrihetssystem men obligatoriskt för landstingen inom primärvården. Med den rådande lagstiftningen är det därmed fritt fram att starta vårdcentraler över hela landet, oavsett om det handlar om en privat huvudman eller om hur väl behovet redan är täckt. Konsekvensen har därför bland annat blivit att vi sett en tendens till en ökad mängd av privata vårdcentraler centralt i storstäderna.
När den nuvarande röd-gröna regeringen kom till makten hösten 2014 aviserade den att man ville ta bort obligatoriet inom primärvården, utifrån argumentet att denna modell innebär en ojämn fördelning av vårdens resurser och att det går emot ambitionen om en jämlik vård. Regeringen lade fram en proposition i frågan. Allianspartierna i socialutskottet tog dock initiativet att skicka propositionen till lagrådet för granskning. Lagrådet kritiserade regeringen för att man inte sett till att förslaget blivit allsidigt belyst och tillräckligt berett. Lagrådet menade att remisstiden varit för kort och urvalet av remissinstanser för snävt, exempelvis saknades många patient-, yrkes-, och näringslivsorganisationer. Regeringen drog då helt och hållet tillbaka propositionen, varefter frågan istället sorterades in under den pågående utredningen om vinster i välfärden.
Varför lyftes då LOV nu bort från vinstutredningen? Enligt ansvarigt statsråd, civilministern Ardalan Shekarabi (S), handlar det dels om att en majoritet i riksdagen – bestående av alliansen och SD – förklarat att man tänker rösta mot alla förändringar i LOV, så lagstiftningsvägen är därmed för tillfället stängd. Shekarabi tillägger också att:
– Vårt fokus är på välfärdsfrågorna och hur vi får fram ett regelverk som är relevant. Vi är beredda att göra vad vi kan för att komma ifrån de politiska blockeringarna. Därför lyfte vi ut frågan om tvångs-LOV ur utredningen (Dagens Nyheter 3/11).
Utifrån Shekarabis uttalande kan man få bilden av att regeringen böjt sig för att den fria etableringsrätten inom primärvården ska vara kvar, något som även förstärks av att representanter för de privata vårdföretagen uttalat sig positivt om regeringens åtgärd. Den migrationspolitiska uppgörelsen mellan regeringen och allianspartierna där dessa partier fått igenom flera av sina målsättningar, som en utvidgning av Rut och att yrkesintroduktion även ska kunna äga rum i företag utan kollektivavtal, förstärker dessutom intrycket att regeringen nu alltmer är inriktad på samarbeten och uppgörelser över blockgränsen.
Vänsterpartiets ekonomisk-politiska talesperson Ulla Andersson, ger emellertid en liten annan bild. Hon understryker att Vänsterpartiet ställer sig bakom Ardalan Shekarabis beslut om att lyfta bort frågan om den fria etableringsrätten från utredningen om vinster i välfärden:
– Det är en rent politisk fråga, inget man behöver göra någon utredning om. (Dagens Medicin 3/11). Till Dagens Medicin betonar hon därtill att Vänsterpartiet står kvar vid sin position i själva sakfrågan:
– Företagen ska inte bestämma om vården, organisationen ska vara styrd av vilka vårdbehov som finns.
Men vilken väg ska man gå om nu den parlamentariska för tillfället verkar stängd? Internationalen ringde upp Ulla Andersson för en kommentar:
– Vi har inte gett tappt utan kommer fortsätta att driva frågan. Hur vi ska gå fram vet vi för tillfället dock inte riktigt. Men den utredning om vinster i välfärden som är under arbete har som mål att begränsa vinstuttaget, vilket då även kommer att påverka etableringen av privata vårdcentraler, säger Ulla Andersson.
Anders Karlsson
LOV
■ Lagen om valfrihetssystem, ”vårdvalet”, skulle ge patienter möjlighet att själva välja mellan olika vårdgivare.
Riksrevisionen konstaterar att efter att LOV införts gör friska patienter fler läkarbesök medan sjuka patienter gör färre. Inte heller har det blivit lättare att få träffa samma läkare vid flera besök sedan införandet.