KRÖNIKA: Förra helgen gjorde en artikel på Svenska Dagbladets debattsida starkt intryck på mig. Det var tre psykologer/psykoterapeuter som under rubriken Ensidighet skadar psykvård bland annat tog upp hur illa ställt det är med den psykiska hälsan i dagens Sverige. Det var skrämmande fakta som presenterades:
• Under ett år drabbas en miljon svenskar i arbetsför ålder – nästan 20 procent av arbetskraften – av psykisk ohälsa.
• Nästan en av fyra medborgare mellan 16 och 18 år lider av psykiska besvär.
• Psykiska diagnoser står idag för cirka 40 procent av alla pågående sjukskrivningar och för huvuddelen av ökningen av desamma.
• Enligt OECD är Sveriges konsumtion av antidepressiva läkemedel en av världens högsta.
• OECD uppskattar Sveriges kostnader för den psykiska hälsan till över 70 miljarder kronor om året.
Dessutom ser vi en tendens till att antalet självmord återigen ökar i Sverige. Enligt Socialstyrelsens statistik var det förra året 1531 som på det sättet slutade sina liv, en rejäl ökning i förhållande till noteringen 1378 (den lägsta siffran sedan 1980) tre år tidigare.
Varför mår då vi svenskar allt sämre psykiskt? Jag tror att huvudorsaken till detta fenomen står att finna på arbetsmarknaden. Under de senaste tjugo åren har massarbetslösheten bitit sig fast i landet. Idag är det ungefär 375 000 svenskar som inte har något jobb att gå till när väckarklockan ringer. En stor del av alla de drygt 800 000 svenskar som jobbar deltid skulle också egentligen vilja jobba mer. Dessutom har runt 620 000 svenskar enbart en osäker visstidsanställning att luta sig mot och av personer under 25 år som har jobb har över hälften denna typ av anställning. Obalansen på arbetsmarknaden kan samtidigt illustreras av att övertiden har ökat så att det idag motsvarar runt 150 000 heltidsarbeten. Miljontals timmar jobbas det över och vi blir även av det skälet alltmer stressade och slitna.
Vad bör då göras? Ja, jag tror att kungsvägen till en förbättrad psykisk hälsa i Sverige handlar om att vi steg för steg genomför en arbetstidsförkortning, med målet att reformen sex timmars arbetstid med bibehållen lön snart ska kunna förverkligas. Om vi på det sättet delade på de befintliga jobben skulle flera hundratusen svenskar kunna komma i arbete och många deltidsarbetande skulle kunna öka sin arbetstid. Därtill bör självklart åtgärder vidtagas mot alla osäkra anställningar. Bemanningsföretag måste förbjudas och visstidsanställningar förvandlas till ett absolut undantag. Alla experiment som har gjorts med sextimmarsdagen visar också att de anställda på alla vis mår bättre och att sjukskrivningarna minskar rejält. Det är även på tiden att den åtta timmars arbetsdag som vi nu gått och släpat på ända sedan 1919 snart får tillhöra de museala tingen. Inte sedan 1970-talet har det heller överhuvudtaget genomförts någon arbetstidsförkortning. I ett samhälle som idag är dubbelt så rikt som då, är det sannerligen dags.
Om vi skulle gå i land med att genomföra en stor arbetstidsreform tror jag också att vi återigen skulle kunna börja drömma. Drömmen om ett rättvisare samhälle, ett socialistiskt samhälle, är den finaste drömmen av alla och den bästa medicinen mot alla typer av krämpor.
Anders Karlsson
