KOMMENTAR: För två veckor sedan presenterade jämställdhetsutredningen, under ledning av Gotlands landshövding Cecilia Schelin-Seidegård, betänkandet Mål och Myndighet – en effektiv styrning av jämställdhetspolitiken (SOU 2015-86). På nästan 600 sidor belyses här inte minst i siffror jämställdhetens utveckling över tiden. Och den har på de flesta områden sakta men säkert gått framåt: som exempelvis att männens uttag av föräldraförsäkringen från den första pappamånadens införande 1995 och fram till 2013 ökade från 10 procent till 25 procent eller att andelen kvinnliga professorer mellan 2003 och 2014 ökade från 14 procent till 24 procent. Dock finns det enstaka områden där det gått åt motsatt håll. Ett sådant är kvinnors riksdagsrepresentation som, på grund av Sd:s ökade antal ledamöter, under två val i följd fallit; från 47 procent 2006 till 42 procent 2014.
Ett annat område där kvinnor på många sätt släpar efter är arbetsmarknaden. Vi har fortfarande kvar en löneskillnad, även om parametrarna utbildning, yrke, sektor, ålder och arbetstid räknas bort. Den har bara reducerats från 6,8 procent 1996 till 5,8 procent 2014. Och totalt sett, utslaget på heltidsarbeten, är kvinnornas löner endast 86 procent av männens. Men den största skillnaden, och där vi endast kan registrera små förändringar, gäller deltidsarbetet. År 2003 arbetade 33 procent av alla sysselsatta kvinnor i åldern 20-64 år deltid, vilket 2014 minskat till 30 procent. Motsvarande siffror för män var nio procent 2003 och elva procent 2014. I reda tal arbetade 2014 606 000 kvinnor och 225 000 män deltid. Totalt arbetar kvinnor i genomsnitt 27,8 timmar i veckan, i jämförelse med männens 32,4 timmar. En liten räkneoperation tydliggör hur stor skillnaden verkligen är, för om också kvinnorna arbetade 32,4 timmar skulle det motsvara en sysselsättningsökning med 300 000 personer, utifrån en beräkning på www.lo.se. Nämnas kan dessutom att bland LO:s kvinnor var det 2014 hela 53 procent som arbetade deltid, i jämförelse med 17 procent av männen. Utredningen påvisar också att det är klart fler fall när en anställd tvingas jobba deltid på grund av att inget annat jobb erbjudes än att vederbörande tvingas gå ner i arbetstid för att ta hand om barn eller vårda en nära anhörig, men båda dessa orsaker är vanligt förekommande.
Vad är då den politiska kontentan av dessa siffror och faktauppgifter? Främst tydliggör det att kravet på rätten till heltid, som så länge drivits av flera LO-förbund, fortfarande i hög grad äger giltighet. Sedan kan man inte komma ifrån att deltidsproblematiken även aktualiserar frågan om en arbetstidsförkortning. Utredningen tar inte alls upp den aspekten. Men vilken betydelse skulle inte införandet av sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, och där då sex timmar självklart är heltidsnormen, kunna ha för jämställdheten – såväl på arbetsmarknaden som när det gäller att ta hand om hem och barn samt nära anhöriga?
En annan fråga som utredningen inte behandlar är jämställdheten på ålderns höst, men PRO utgav 9 oktober rapporten Ålderdom och fattigdom. I rapporten fastslås att antalet äldre i Sverige med inkomster under EU:s relativa fattigdomsgräns ökat kraftigt; från 75 000 när det nuvarande pensionssystemet sjösattes 1995, till 125 000 tio år senare och 226 000 idag. En stor majoritet – 70 procent – av dessa svenska fattigpensionärer är kvinnor. PRO anger en rad förslag för att förstärka dagens låga pensioner: höjda garantibelopp och bostadstillägg, borttagande av bromsen, att pensionärer inte ska behöva betala mer än inom det vanliga sjukvårdssystemet vid besök hos tandläkare, etc. Det är vällovliga krav, men borde inte också frågan om att helt och hållet ersätta det nuvarande pensionssystemet resas? Det system som vi nu haft i 20 år missgynnar i hög grad dem som av skilda skäl inte kan jobba heltid under större delen av sitt förvärvsliv, och däribland väldigt många kvinnor. Borde vi inte återgå till ett system som till sin konstruktion liknar den gamla ATP-modellen där grunden för beräkningen var de 15 bästa yrkesverksamma åren och där ersättningsnivåerna var betydligt högre?
Anders Karlsson
