UTTALANDE: Jordens klimat är statt under snabb förändring, mycket snabbare än vad experter förutspått. Det är heller ingen tvekan om vad som är den bakomliggande orsaken: atmosfärens uppvärmning på grund av växthusgasutsläppen, främst koldioxid från förbränning av kol, olja och naturgas. Under de senaste två seklen har jordens medeltemperatur höjts med 0,8 grader. Det är liktydigt med att havsnivån ofrånkomligen kommer att höjas med nästan två meter under de kommande 100 åren. Flera hundra miljoner människor blir tvingade att flytta, miljoner hektar av odlingsbar mark går förlorade och vissa städer nödgas att evakueras. Människor i Syd, som är de minst skyldiga, kommer bli de som påverkas mest.
Regeringarna har nonchalerat varningarna. 23 år efter toppmötet i Rio accelererar utsläppen av växthusgaser dubbelt så fort som under 1990-talet. Och detta trots den ekonomiska krisen! Om denna ökningstakt fortsätter kommer medeltemperaturen vid det kommande sekelskiftet inte att ha höjts med två grader utan med hela sex grader. Följden av det kommer att bli fruktansvärda katastrofer, som inte ens går att föreställa sig.
Det finns inte mycket tid att vinka på för de åtgärder som måste vidtagas har under decennier skjutits upp. De ”utvecklade” länderna måste omedelbart börja att reducera sina utsläpp med en årstakt av åtminstone10 procent för att 2050 uppnå nollutsläpp. De stora utvecklingsländerna måste snabbt följa i samma spår. Andra länder har fortfarande en marginal, men även för dem är tiden på väg att rinna ut. Om ingenting förändras kommer kvantiteten av kol, olja och gas som kan förbrännas utan att målet på två grader överskrids att ha uttömts 2030.
FN:s 21:a klimatkonferens (COP 21) kommer att gå av stapeln i Paris i år. De politiska ledarna försöker att blanda bort korten för oss genom att hävda att de denna gång kommer att ingå en ”ambitiös” överenskommelse. Det är troligt att de – för att rädda ansiktet – kommer att uppnå någon form av överenskommelse, men lika säkert är att denna överenskommelse för miljön kommer att vara fullständigt otillräcklig och uppenbart socialt orättvis. Innehållet är beroende av att de aktörer med de mest omfattande utsläppen – USA, EU, Kina, Japan, Australien och Kanada – uppnår konsensus. Utifrån dessa förutsättningar kommer jordens temperaturökning vid nästa sekelskifte att ligga på åtminstone 3,6-4,0 grader. Men en temperaturökning på fyra grader innebär på lång sikt en havsnivåhöjning på tio meter liksom mer omedelbara konsekvenser: accelererad reduktion av den biologiska mångfalden, mer av stormar, cykloner, torka, översvämningar, värmeböljor, minskad produktivitet inom jordbruket, och så vidare.
För att rädda klimatet krävs det: 1) 80 procent av de nu kända fossila tillgångarna måste förbli kvar i marken. 2) Energisystem baserade på dessa tillgångar (eller på kärnkraft) måste avvecklas så fort som möjligt 3) Produktion som är skadlig, icke-nödvändig eller baserad på föråldrad teknik måste överges för att vi ska kunna minska uttaget av energi och andra resurser. 4) Dagens despotiska och ojämlika produktions/konsumtionssystem måste ersättas med ett förnyelsebart system – så decentraliserat, socialt och demokratiskt som det bara är möjligt. Det är ingen utopi att sätta stopp för klimatkatastrofen och samtidigt garantera ett värdigt liv för alla människor. Men bara på ett villkor: att antikapitalistiska åtgärder genomförs.
Klimatkrisen sätter än mer alternativet ”socialism eller barbari” på dagordningen. En äkta revolution är nödvändig. Allt måste förändras! Det handlar inte bara om att fördela frukterna av vårt arbete på ett mer rättvist sätt, utan även att bestämma om vad vi ska producera och hur vi ska producera – fritt från bedrägeri och slöseri – och utifrån ifrågasättande av de roller som den patriarkala kapitalismen tilldelar män och kvinnor. I korthet handlar det om ett civilisationsskifte, en övergång till ett nytt samhälle – ekosocialistiskt och ekofeministiskt – grundat på solidaritet och respekt för naturen. Ett samhälle där de avgörande besluten – prioriteringarna inom produktionen och konsumtionen – inte längre fattas av ett fåtal exploatörer, byråkrater och pseudoexperter med enbart vinsten för ögonen. Denna förändring kommer inte att äga rum genom några val utan genom vår kamp. Alla tillsammans kan vi genomföra det – om vi också bara vill!
Fjärde Internationalens byrå
Översättning och bearbetning: Anders Karlsson
