Kanadas konservative premiärminister Stephen Harper har styrt sedan 2006.
NYHETER: Den 19 oktober går Kanada till val, och kampen om platserna till det federala parlamentet står huvudsakligen mellan tre partier. Det styrande konservativa partiet, det socialdemokratiska Nya demokratiska partiet, samt det liberala partiet. I nuläget ser det ut som att de konservativa med premiärminister Stephen Harper i spetsen kommer att kunna behålla makten.
Kanada har tidigare varit känt som en välfärdsstat, som har jämförts med de skandinaviska länderna, speciellt i kontrast till grannen USA. Men sedan Stephen Harper blev premiärminister 2006, har landet utvecklats i en annan riktning och tagit ett stort kliv åt höger. Regeringen Harper har också bedrivit en populistisk ”anti-kommunism” och stark främlingsfientlighet mot muslimer.
Under Harpers snart tio år vid makten har Kanada genomfört stora nedskärningar och åtstramningspolitik inom välfärd och offentlig sektor. Och samtidigt som genomsnittslönerna i Kanada har sjunkit sedan 2008, har de 100 rikaste kanadensarna blivit i snitt fem procent rikare. Sedan Harper kom till makten har Kanada också minskat sitt bistånd till utvecklingsländer dramatiskt, och ligger i en mätning från 2015 i den undre halvan av listan på biståndsgivare, från att en gång i tiden ha återfunnits bland de mest generösa givarna.
Den konservativa regeringen får också kritik från både miljöaktivister och vetenskapsmän för att inte ta klimatförändringen på allvar. Harper själv har kallat Kyotoavtalet för minskade utsläpp av växthusgaser för ett ”socialistiskt påfund för att suga ut pengar från de rika länderna”. Samtidigt ger hans regering generösa statliga bidrag till kanadensiska oljebolag.
Utrikespolitiskt har Kanada blivit mer militaristiskt under Harpers ledarskap. Kanada genomför sedan april regelbundna flygbombningskampanjer mot Islamska Staten i Syrien och Irak, under förevändning att IS terrorister och andra islamister sägs utgöra ett direkt hot mot Kanada. Harper förespråkar även en landsförräderilag som ska kunna ta ifrån ”landsförrädare” deras kanadensiska medborgarskap.
Kanada är också en av de mest drivande bland Natoländerna för att ge vapen och militärt stöd till Ukraina (vilket till exempel Tyskland är emot) och Kanada har på eget initiativ skickat 200 militära rådgivare till Kiev. För Kanada är det också viktigt att hålla stånd mot Ryssland i Arktis, där Kanada rustar upp för att hävda sina egna oljeintressen.
När Harper tillträdde som premiärminister 2006, var det samma år som kriget mellan Israel och Hizbollah i Libanon bröt ut, där Kanada tog tydlig ställning för Israel. Inte ens när israeliska bomber dödade en kanadensisk fredsbevarande FN-soldat, protesterade Kanada. Relationerna mellan länderna har därefter fortsatt att stärkas, och Kanada har till och med backat upp Israels kritik av USA för uppgörelsen om Irans kärnkraftsutveckling 2015.
Under slutspurten inför valet har debatten handlat mycket om invandring och huruvida muslimska kvinnor ska få bära niqab (heltäckande slöja). Speciellt ett fall har väckt uppmärksamhet, då premiärminister Stephen Harper skällde ut en muslimsk kvinna som i samband med en ceremoni för mottagande av kanadensiskt medborgarskap vägrade att ta av sig sin slöja. ”När du blir medlem i den kanadensiska familjen vid en offentlig medborgarskapsceremoni, är det nödvändigt att du visar dig själv för kanadensarna”, ska Harper ha sagt enligt Washington Post, och annan konservativ politiker har gjort ett uttalande om det ”inte är förenligt med kanadensiska värderingar” att bära niqab.
Antimuslimska strömningar är just nu starka i hela det kanadensiska samhället. Ett uppmärksammat exempel på detta från slutet av september var när en muslimsk kvinna i Montreal blev överfallen av en grupp ungdomar som slet av hennes slöja och slog henne till marken. ”Vi har sett en ganska tydlig ökning av rasism i Kanada”, säger statsvetaren Frank Graves till The Guardian: ”Kanadensarna har blivit lite mera rädda, lite mera inskränkta och lite mindre entusiastiska inför globaliseringen.”
Samtidigt som premiärminister Harper är fientlig mot muslimer, finns det en annan invandrargrupp som han flörtar friskt med. Kanada är sedan flera generationer ett land med många invandrare från forna Sovjetunionen och Östeuropa. Så många som 8 av Kanadas 35 miljoner medborgare beräknas ha sina rötter i Ukraina, Polen, Ungern och andra östeuropeiska länder. Dessa är i regel ofta konservativa, eftersom de en gång flydde från ”kommunismen”, och Harperregeringen har flörtat med dessa väljare genom att resa att enormt monument till minne över ”kommunismens offer” i huvudstaden Ottowa.
Monumentet, som ännu inte är färdigbyggt, är kontroversiellt av flera skäl. Dels för att det är väldigt dyrt och samtidigt av många anses som stort och fult, då det fyller upp en hel park med betongklossar. Men kritikerna ifrågasätter också varför Kanada ska satsa så mycket på ett enormt monument över terrors offer i Sovjet, samtidigt som Kanada förringar eller förtiger hur man behandlade sin egen infödda befolkning en gång i tiden.
”Det som hände under kommunismen var inte bra, men det borde finns andra saker att resa minnesmärken över som har mer anknytning till Kanada”, säger professor Larry Chartrand, som forskar om ursprungsfolkens rättigheter vid Ottowa University, till tidningen The Star.
Per Leander
