Ledaren # 36 2015
Vänsterns svaghet syns i högerns urartning
Borgerliga klarar inte att hålla rågång högerut
Samhället är den verkliga arenan för förändring
I skymningstider som dessa är det naturligt att ställa sig frågan vad som är upphov till förfallet av det samhälle vi delar. Det är en grundläggande mänsklig drift att söka förklaringar och möjliga motmedel. Också därför är vänsterns roll kanske viktigare än någonsin i de tider när våra positioner är som svagast. Det är då de materialistiska förklaringsmodellerna verkligen behövs – för att uppgörelser mellan kriminella nätverk skall få sin förklaring i fattigdom och frånvaron av andra livsmöjligheter, istället för i föreställningen om den hotande andre. För att nedfallna ledningar och sprucken asfalt skall kunna förstås mot bakgrund av det offentligas tillbakadragande och inte som ett resultat av migrationspolitiken.
De borgerliga ledarsidorna har haft för vana att uppmana till en slags ickekonfrontativ linje i bemötandet av rasister. Antingen det är gatan eller nätforumen som är arenan antas direkt bemötande av det rasistiska budskapet gynna den polariserande logiken. Detta är troligen sant, men det bevisar inte att vi skall undvika konfrontationen utan bara att den egentliga striden utkämpas på bredare fronter. Det är lätt att som skribent få för sig att den egna opinionsbildningen är blickpunkten för alla samhällets motsättningar när den i själva verket är toppen på isberget – en synlig del av en mycket större helhet. Dessutom får de liberala resonemangen en obehaglig underton när samma ledarsidor tar in material som istället ger den migrantfientliga opinionen rätt.
Högerskribenten Marika Formgren satte sitt avtryck på sommarens debattklimat sedan hon publicerades som gästkrönikör (Göteborsposten 1/8). I krönikan, som var ett svepande angrepp på den svenska kulturmarxistiskt utformade ”värdegrundsdemokratin”, förklarade hon prisbubblan på den svenska bostadsmarknaden med ”white flight” – det vill säga att vita, föregivet skötsamma människor ”flyr” från områden dit nyanlända kommer, vilket därmed enligt Formgren är hela förklaringen till att priserna på bostadsmarknaden går upp. I Formgrens värld sätter man det högerextrema näthatet inom parentes men hävdar samtidigt att vänstern utgör samma slags hot. Det är en tankevärlds som är närstående den gamla auktoritära unghögern från mellankrigstiden och vore det inte för att dess budskap tycks ha så oerhört många tillskyndare så vore det tacksamt att skratta åt.
Motiven för GP att ge plats åt en krönikör som Formgren stavas med all sannolikhet desperation och jakt på allt som genererar klick, men Formgren har inte försuttit chansen att använda utrymmet som hävstång. Förra helgen valde hon att från sin blogg deklarera krig mot Dagens Nyheter eftersom tidningen enligt henne trakasserar och nästan tar död på ”systemkritiska” debattörer – det vill säga i verkligheten har DN försökt få till stånd en intervju med rasistbloggaren Julia Caesar, i skrivande stund avslöjad som före detta DN-journalisten Barbro Jöberger. Formgrens egen utveckling från gällt nykonservativ rabulist på Correns ledarsida till förkämpe för den degenererade svenska folksjälen är förstås en ytterlighet, men det utrymme hon fått visar också på det sluttande plan den svenska debatten har blivit.
Så rivs fördämningarna i ett debattklimat där rasismen bekämpas genom att hålla rågångar mellan forumen och uttrycken. Så länge konservativa skribenter på ledarsidorna håller tonläget kan de i andan ge tiggerimotståndarna rätt och på samma sätt håller de rasistiska bloggarna den mentala rågången mot dem som bränner ned läger och moskéer. Men all dynamik sammanfaller i ett klimat präglat av tidningskris och en radikaliserad rasistisk miljö. Om de anständiga liberalerna nu lyckas att dra om konfliktlinjerna på nytt och om vi tack vare detta kan återfå ett offentligt samtal där inte allt handlar om flyktingkvoter och huruvida det finns ligor som täljer guld ur de hemlösas pappmuggar, så kommer det ändå inte att förändra situationen i grunden. Motsättningarna mellan ”sanningssägarna” och deras föreställda fiender kommer att finnas kvar och så länge vänstern är för svag och splittrad för att kunna ställa en annan logik i centrum så är det bara en tidsfråga innan det bruna tidvattnet når till de borgerliga tidningarnas tröskel igen.
Den grundläggande samhälleliga logiken maler vidare, men vi måste organisera oss för att den skall komma i dager.
