• Havsnivån kan komma att höjas med tre meter på 50 år
• Stora landområden kommer att läggas under vatten
• Omfattande jordbruksarealer går förlorade
I förra veckan kom en larmrapport om att världens glaciärer smälter betydligt fortare än vad som tidigare kalkylerats. Det var den kände klimatforskaren James Hansen som tillsammans med 16 andra ledande forskare sammanställt en studie för organisationen Glacier Monitoring Service (WGMS) räkning.
Här sägs att världens glaciärer kommer att tappa ungefär 76 centimeter i tjocklek bara i år. Det är dubbelt så mycket som förlorades 1990 och tre gånger mer än vad som smälte 1980. Rapporten fastslår att allt detta smältvatten kommer att bidra till en katastrofal höjning av havsnivån, som forskarna förutspår kan bli hela tre meter på 50 år. ”Det är gigantiskt mycket. Om det blir så skulle det vara en katastrof och skapa extremt stora problem för samhället för att bibehålla de funktioner som vi har idag”, säger Martin Hedberg, klimatexpert på Vädercentralen till Aftonbladet.
En havshöjning på tre meter de närmaste 50 åren är mycket värre än vad man trott i tidigare beräkningar, då forskare förutspått en höjning på ungefär en meter fram till nästa sekelskifte. Att det får grava konsekvenser för livet på vår planet är inte svårt att förstå. Konsekvensen kan bland annat bli att vissa öar i Stilla havet måste överges. Det är inte heller enbart låglänta områden, som exempelvis Belgien och Nederländerna, som kommer att hamna i den direkta riskzonen. Här handlar det om enorma landområden som helt enkelt kommer att bli otjänliga för mänskligt liv. Den allra värsta stötestenen i sammanhanget är att vittomfattande jordbruksområden kommer att gå förlorade.
Idag är vi 7,3 miljarder människor som befolkar vår planet. Uppskattningar ger för handen att invånarantalet kommer att växa till 10-11 miljarder runt 2050, varefter nivån kommer att stabiliseras. Men hur ska vi kunna föda alla dessa människor om samtidigt nu stora enormt bördiga arealer helt hamnar under vatten? Risken är även uppenbar att krympande resurser kommer att vara en upprinnelse till växande konflikter – och i värsta fall krig.
Redan idag ser vi att vattenbrist är en källa till konflikt i många delar av vår värld och tynande livsmedelstillgångar skulle kunna göra det hela än värre. Vi som idag lever i ett Sverige, som är förskonat från svåra naturkatastrofer och brist på basala resurser, kan också hamna i ett tillstånd av kris. Hur kommer det exempelvis att gå med våra allra mest bördiga jordbruksområden på det låglänta Österlen? Därtill bör understrykas att inte heller idag är vi självförsörjande på livsmedel utan hälften av vad vi konsumerar importeras. Hur kommer det att gå med den importen i en till avsevärda delar vattendränkt värld?
Avsmältningen av glaciärer accentuerar en utveckling som är på väg åt helt fel håll. Tidigare i juni fick vi genom en FN-rapport också svart på vitt att de globala utsläppen av koldioxid ökat med hela 49 procent sedan 1990. Nya rapporter visar därtill att den globala medeltemperaturen det senaste halvåret varit den högsta sedan mätningar började genomföras 1884.
I svallvågorna av alla dessa krislarm har så USA och Obamaadministrationen kommit med en plan för att rida spärr mot klimatförändringarna. I den så kallade Clean Power Plan sätter USA som mål att reducera sina utsläpp av växthusgaser med 32 procent fram till 2030 med 2005 som utgångsår.
Visst är det ett steg i rätt riktning att USA under Obama, som självt står för 25 procent av världens samlade växthusgasutsläpp, åtminstone i ord nu verkar förstå situationens allvar. Men för att vi ska kunna ta det som Obama säger på allvar måste ord följas av handling. Ett konkret steg i så fall vore inte minst om USA upphörde med att utvinna olja medelst den starkt miljövådliga frackingmetoden.
En övergripande tendens är överhuvudtaget att dagens politiska eliter i klimatfrågan bollar med allehanda procenttal – ju längre in i framtiden, ju mer abstrakt, desto bättre verkar vara den devis som omhuldas. Men som såväl forskare som miljöorganisationer gjort klart måste lejonparten av de kvarvarande fossila tillgångarna bli kvar i marken, och det är frågan om att handla och ställa om här och nu. Frågan är om det härvidlag kommer någon tillnyktring till stånd när världens ledare samlas till det stora klimattoppmötet i Paris i november?
Anders Karlsson
