Det är fredag morgon i Ohio. Solen håller på att värma upp de nattsvala gatorna i centrala Columbus. Den amerikanska delstatshuvudstaden sträcker på sig och tar en överblick. I det tornande konferenscentret i Downtown har ett möte satt igång. Det är Americans for Prosperitys årliga sammankomst: Defending the American Dream. De politikersponsrande miljardärerna, bröderna Koch, betalar för kalaset där flera av de republikanska presidentkandidaterna deltar. Här är det framförallt pengar, luftkonditionering och kostymer som gäller. Ett stenkast bort är det annorlunda. I Arena District sker också ett möte om den amerikanska drömmen. Men här är det arbetarnas dröm, och den är inte till salu.
Sorlet i Arch Park är upprymt och förväntansfullt. Människor strömmar till hela tiden. Parken fylls och vi spiller ut på gatorna runtomkring. De flesta kommer från olika fackförbund. Många är anhängare av den demokratiske presidentkandidaten Bernie Sanders, socialisten som genom att vara trogen sina idéer och inte låta sig köpas har seglat upp som en möjlighet till ett annat USA; ett land för arbetarna, inte den ekonomiska eliten. Vi är här med vår lokala Bernie Sanders-grupp. De får slut på pamfletter nästan omedelbart och många vill ha ett klistermärke att sätta på tröjan. Vi trodde att vi skulle bli ett tusental. Men vi är minst 3 600.
Någonting håller på att hända. Inte bara i Ohio utan i hela USA. Det rör på sig. Arbetarna och en stor del av den unga befolkningen har tröttnat på att politikerna och miljardärerna sitter i samma båt.
Protesten riktar sig främst mot det bröderna Koch lobbar allra hårdast för: att införa den fackföreningsfientliga lagstiftningen Right to Work i alla delstater. Ohio står på tur.
Det är fackförbundet Ohio AFL-CIO som anordnar protesten. Fackföreningsaktivister från många olika förbund och platser runtomkring Columbus deltar. Renée Sheppard från Dayton är pensionerad medlem i livsmedels- och handelsfacket UFCW. Hon är här för arbetarnas rättigheter:
– De rika samlar på sig alla pengar. Resten blir fattiga. Det är som Dickens roman Två städer. Vi försöker rädda medelklassen. Därför är jag här.
Hon berättar att hon stödjer Bernie Sanders för att det behövs en förändring:
– Som det är nu håller det på att bli bara två klasser, den fattiga och den rika, som på medeltiden. Facklig organisering har möjligheten att skapa jämlikhet: att vi delar på rikedomarna. Det sker inte idag. Vi är här för att förhoppningsvis skapa skillnad.
Musik dundrar ut över parken och samtalen sjuder runtomkring oss, men Catherine Cheek från Working America lyckas ändå göra sig hörd. Hon är här för att kräva en minimilön som går att leva på, och för Bernie Sanders:
– Det är ganska enkelt: jag vill att han ska bli president. Han har gjort mycket bra och det verkar som att han skulle kunna göra ännu mer. Jag vet att mina barn skulle älska om de kunde få gratis utbildning.
Bernie Sanders vill göra det möjligt för alla, oavsett ekonomisk situation, att få en bra utbildning, men finns det fler orsaker till varför Catherine Cheek tror på honom som president?
– Han vet vad den arbetande människan handlar om. De som tjänar storföretagen vet inte det. Jag tycker att det är fantastiskt att vara här idag. Jag har alltid velat stå upp för det jag tror på.
Brian Meyers är en facklig aktivist som vi träffat tidigare. Nu presenterar han två kollegor från transportfacket, Drew Riley och Henry Cade III. De är här därför att de tycker att Right to Work är fel.
– Vi måste få alla att förstå att Right to Work inte är bra för de arbetande människorna. Jag älskar att se alla fackföreningarna här, att vi står upp för samma sak, säger Henry Cade III.
En bit bort står Rebecca Bishop och Nicole Lucht som båda är Bernie Sanders-supportrar.
– I många års tid har vi sett hur de amerikanska arbetarnas rättigheter urholkas. Politiska beslut gynnar företagsägarna, löner hänger inte med inflationen, fler och fler människor tvingas in i fattigdom och allt fler tvingas förlita sig på sociala skyddsnät, skydd som Americans for Prosperity vill ta bort, förklarar Nicole Lucht och Rebecca Bishop instämmer:
– Inkomstklyftorna växer hela tiden här i USA, det är inte klokt. De som arbetar hårdast borde inte behöva kämpa som de gör, bara för att de rika ska bli rikare. Kom igen Amerika, du kan bättre!
Rebecca Bishop, som är servitris, pekar också på en annan viktig orsak till att stödet för Bernie Sanders växer:
– Han är inte knuten till storföretagen som så många andra av de demokratiska kandidaterna. Det är skillnaden för mig. Jag känner att han är äkta, att han verkligen menar det han säger. Jag är trött på att rösta på människor som jag vill tro på. Jag vet att jag kan tro och lita på Bernie Sanders.
– Jag har aldrig varit politisk på det här sättet, men så fort Bernie tillkännagav sin kandidatur kände jag att jag måste vara med och stödja honom. Vår grupp växer hela tiden. Jag är så glad att vi är så många här idag för det pågår ett krig mot arbetare i USA och de flesta är inte med i någon fackförening, de flesta har inga möjligheter att kämpa för sina rättigheter. Om de försöker får de sparken, säger Nicole Lucht och Rebecca Bishop håller med:
– Folk är rädda. Livet hänger ju på inkomsten, den gör att du kan bo kvar i ditt hem, att du kan klä dig, att du kan ha en sjukvårdsförsäkring.
Bruce Springsteens Born in the USA flödar ut över parken samtidigt som Nicole Lucht säger att dagens uppslutning är ett tecken på hur trötta många är på situationen:
– Folk är så desillusionerade, så arga. De har fått nog: hur mycket lägre ska de sparka oss? Tills vi ligger på marken?
– Just därför är det så skrämmande att fackföreningarna får allt färre medlemmar, för vem annars ska stå upp för arbetarna? Det är därför Right to Work är så fel. Det tar kol på fackföreningarna. Vad är miljardärerna så rädda för? säger Rebecca Bishop. Nicole Lucht vet:
– Mindre vinst, mindre pengar i fickorna. Men det här är bara början. Den här rörelsen kommer att fortsätta växa. Vi kommer att bli starkare och mer högljudda. Till slut kommer de att tvingas lyssna på oss.
Det är många lila tröjor i vimlet. De sitter på medlemmar i servicefacket SEIU. Bland dem finns Pam Stewart och Cheryl Shavers. Pam Stewart menar att protesten är nödvändig eftersom det krävs samling för att skapa förändring.
– Right to Work är så fel, för alla, det sätter stopp för fackföreningarnas möjligheter att förhandla, säger Cheryl Shavers. Hon tror att arbetarrörelsen kommer att lyckas:
– Om vi håller ihop och står upp för det vi vet är rätt så kommer allt att gå bra.
Harold Mitchell har en grön tröja. Han är förste vice ordförande för Ohioavdelningen av AFSCME, de offentliganställdas fackförbund. Han menar att det är viktigt att försöka minska pengarnas påverkan på och inflytande över politiken, såväl i Ohio som i landet i stort:
– Americans for Prosperity är ett väldigt tydligt exempel på vad som sker. Att de kommer hit och sprider pengar till högerpolitiker som är emot fackföreningarna.
Han tror att rörelsen mot kapitalets makt kommer att lyckas i det långa loppet men att det kommer att vara en tuff väg dit:
– Det kommer att bli ett antal allvarliga strider på vägen, men saken är den att det amerikanska folket håller på att vakna upp till det faktum att organiserat arbete är deras enda försvar.
Nu är det så trångt i parken att det knappt går att röra sig. Slagorden haglar i omgångar och överröstar musiken som rungar i högtalarna. Snart är det dags för tal.
– Jag är en Ohio-bo för Bernie Sanders. Han står med arbetarna och har gjort så under hela sin politiska karriär, säger Troy A. Harris som tror att Bernie Sanders kan bli USA:s näste president:
– Vi ser hur rörelsen växer över landet. Tiotusentals människor kommer och lyssnar på honom, i Las Vegas, i Portland, i alla de stora städerna. Snart kommer han till Ohio, då ska vi ha det största mötet hittills! Det finns en rörelse, en rörelse av människor som är trötta på attacken mot arbetarna, trötta på attacken mot minoriteterna, trötta på attacken mot de fattiga. Det är dags för miljardärer som bröderna Koch att betala sin beskärda del. Det är vad Bernie Sanders står för.
Olando Epps är förste vice ordförande för TWU, transportarbetarfacket. Han är här för att bekämpa Right to Work som han menar är ett extremt drag från bröderna Koch:
– De försöker krossa fackföreningarna. De har försökt förut, men vi har lyckats stå emot varje gång. Vi kommer aldrig att ge upp.
Nu börjar talen. Till skillnad från Americans for Prosperity är det här människor som med all rätt kan kalla sig företrädare för det arbetande amerikanska folket. Transportarbetare, lärare, vårdpersonal och medborgarrättsaktivister.
En kvinna från AFL-CIO inleder:
– Vi ska gå över till konferenscentret och tala om för dem att vår amerikanska dröm inte är till salu. Vi ska vara fredliga, men vi ska vara högljudda, och vi ska vara hårda. Vi ska tala om för dem att det är vi som försvarar vår amerikanska dröm och att det är en dröm om ekonomisk och social jämlikhet för alla.
Huvudbudskapet för dagen är klart och tydligt: Americans for Prosperity matar politiker med pengar för att få dem att ta bort eller införa lagar och förordningar som ska underlätta för storföretagens affärer. Den amerikanska drömmen som AFP och bröderna Koch vill försvara är en dröm för de få.
Vissa av talen står ut lite mer än andra. Artheta Peters har arbetat i hemtjänsten i Cleveland i fjorton år. Hon brinner för sitt arbete men hon tjänar åtta dollar i timman. Hon är en av alla dem som måste välja mellan att betala hyran och köpa skor till sina barn. Lönen räcker inte till mat för en hel månad:
– Det är inte rättvist att de som arbetar för att göra andras liv bättre måste kämpa för att överleva från dag till dag. Vi måste stå enade och tala om för dem att de inte längre kan hålla oss nere med minimilöner som inte går att leva på, att de inte kan ta ifrån oss våra fackliga rättigheter. Endera dagen behöver de hemtjänsten, och hur ska de få den om de har utplånat oss hemtjänstarbetare? Idag tjänar företagsledare 330 procent mer än en vanlig arbetare, och fem procent av amerikanerna har kontroll över mer än 80 procent av landets tillgångar. Det må vara den amerikanska drömmen för dem i den absoluta toppen, men vad ger det resten av oss?
Rick Ward arbetar på en bilfabrik i Kokomo, Indiana. Han påpekar att de delstater i USA som har absolut sämst villkor för arbetare har infört Right to Work. Indiana är en av dem.
– Fattigdomen och barnadödligheten är större än i alla delstater som inte har Right to Work.
Låt mig göra det klart: Right to Work ger ingen rätt till arbete. Det hindrar inte att du får sparken, det förbättrar inte arbetsmiljön eller de sociala och ekonomiska rättigheterna. Right to Work är inte till för arbetarna utan för skitstövlar som bröderna Koch. Deras enda agenda är att ta ifrån oss vår politiska kraft, men det ska de inte lyckas med. Det som är bra för oss är en stark fackföreningsrörelse i varje del av vårt land. Bröder och systrar, ni kommer att vinna den här kampen i Ohio av tre anledningar: solidaritet, solidaritet, solidaritet.
– Visa lite kärlek till stålverksarbetarna som är lockoutade i Louisville, Ohio, ropar en av organisatörerna och presenterar sedan en talare som får människohavet att brusa av energi och kampanda. Medborgarrättsaktivisten och före detta pastorn Susan Smith vet hur hon ska tala för att få total uppmärksamhet:
– Bröderna Koch har mage att vara stolta över att de lägger 900 miljoner dollar på kampanjen för Right to Work, 900 miljoner dollar på att försöka krossa det som är kvar av den amerikanska arbetarrörelsen, samtidigt som människor inte har hem, barn inte har skor, familjer inte får ihop det ekonomiskt.
Det är som ett väckelsemöte till stöd för arbetarrörelsen. Folk står med knutna nävar och applåderna rungar. Talaren som kommer efter pastorn skämtar om att det vore enklare att skicka runt kollekthåven istället för att ta över talarstolen.
Det är dags att vandra mot konferenscentret. Talkörerna avlöser varandra. Vi är ett myller. Plakaten hålls högt. Utanför ett café står servitriserna och applåderar. Människor som går åt andra hållet gör tummen upp. Hela vägen möts vi av glada tillrop och applåder. Det finns arbetare överallt. Den här demonstrationen har legitimitet. De flesta håller med. Även städpersonalen på konferenscentret tar paus och kommer ut för att visa sitt stöd. Till och med poliserna verkar positivt inställda. För att inta tala om brandmännen. De hinner göra tummen upp när de kör förbi på utryckning. Stämningen ger gåshud.
Utanför The Greater Columbus Convention Center bildas det en tjock mur av människor. Innanför ett litet staket och höga glasfönster står mötesdeltagare och tittar ut på oss som om vi vore en cirkus. Plötsligt öppnas en av dörrarna och en man med Americans for Prosperity-väska kommer ut. Han blir vänligt bemött av demonstranterna som svarar på hans frågor. Även om stämningen inte är hotfull, bestämmer sig en mor för att gå en bit bort med sin son. Han frågar vem mannen är och hon svarar att det är någon som inte tycker som vi, han röstar på högern.
Howard Tropepe och Jason Wells ser alldeles lyckliga ut mitt i folkmassan. De tillhör bilindustrifacket UAW och anser båda att Right to Work är fel, inte bara för Ohio och USA, utan för hela världen.
– De vill att vi ska arbeta hårdare för lägre löner. Det är inte rätt. De tar in visstidsanställda och vill att de ska göra samma jobb som vi men för halva lönen. Och så undrar företagen varför de inte kan få arbetare, säger Jason Wells och fortsätter:
– Det är en nedåtgående spiral. Den här protesten kanske kan få dem att öppna ögonen och se att vi menar vad vi säger.
– Vårt största problem just nu är att de stora företagen stoppar miljoner dollar i politikernas kampanjer. Det är där pengarna hamnar, inte hos det arbetande folket. Jag har varit anställd på General Motors i över 38 år. Med inflationen tjänar jag mindre nu än jag gjorde för tio år sedan. Ingen av oss har fått någon löneförhöjning på tio år. Samtidigt köper multimiljonärerna politiker för att krossa fackföreningarna och arbetarna och ge företagen mer och mer pengar. Vi är trötta på det, säger Howard Tropepe med emfas.
– Vi byggde det här landet, kvinnor och män, i vårt anletes svett, inflikar Jason Wells och fortsätter:
– Jag kommer från en lång linje av bilfabriksarbetare och kolgruvearbetare. Nu vill de få oss att tro att fackföreningarna förstörde landet. Det är så fel.
En ung kvinna ropar i megafon: ”When I say Worker, you say Power! Worker! Power! Worker! Power!” Jeannie McGinnis är en av dem som skanderar. Hon är här för att hon själv är en av de lyckligt lottade:
– Jag är pensionerad och jag jobbade för ett företag med en fackklubb så jag har det bra nu. Men jag har tre barn och de har allihop tvingats söka anställning i militären eftersom det inte fanns några andra rimliga jobb kvar. En av dem är baserad i
Tyskland, en annan i Alaska. Den tredje har just slutat college där han kunde gå eftersom han tog värvning. Jag har till och med barnbarn. Men jag tillhör den första generationen av amerikaner som får uppleva att mina barn inte kommer att få det bättre än jag. Så jag är här och kämpar för att försöka lämna en bättre värld till mina barn och barnbarn.
Hon har varit en Bernie Sanders-entusiast i många år:
– Jag är gammal så jag har följt honom under lång tid. Han har haft samma budskap hela tiden. Han är för medelklassen, han vill ha mer rättvisa skatter och han vill få bort inkomstklyftorna. Han är konsekvent och han är äkta. Han har inget manus, inga anteckningar att tala från, han bara talar. Hans budskap har varit så konsekvent att han inte behöver några anteckningar. Min enda rädsla när det gäller Bernie är att han är så passionerad att jag är rädd att han ska få en hjärtattack.
Bruce Bostick skrattar till. Han är en av alla fackliga aktivister på plats, en representant för stålverksarbetarna, och han fortsätter att räkna upp Bernie Sanders fördelar:
– Han har alltid stått upp för arbetarnas rätt att organisera sig. Han har aldrig ändrat sina ståndpunkter. Jag anser att vi ska stödja de politiker som verkligen står med oss, inte de som kanske står med oss någon gång i framtiden.
Vi skiljs åt i massan när folk börjar gå åt olika. Ännu en brandbil passerar. Ännu en tumme upp. En stor och ranglig marionett ragglar fram mellan trottoaren och cykelpolisen som står och ser avslappnad ut. Marionetten föreställer en av de republikanska presidentkandidaterna, Wisconsins guvernör Scott Walker. Många anser att han är en av bröderna Kochs marionetter. Michael Grom tittar ut genom en öppning i dockans sida. Vi har varit hemma hos honom på husparty för Bernie Sanders. Han är en intensiv anhängare av den socialistiske senatorn från Vermont. Nu ler han med hela ansiktet och utbrister:
– Fantastisk demonstration va?!
Vi kan inte göra annat än le tillbaka och hålla med. Fantastisk demonstration. På alla sätt och vis. Ett annat Amerika. Ett vi inte riktigt visste fanns. Inte idag. Inte här. I Columbus, Ohio.
En mening dyker upp i tankarna, något som Nicole Lucht sade: ”Låt oss ta tillbaka vårt land! Vi är inte till salu.”
Text och Foto:
Emma Lundström
